Namn: Annette Nilsson Springare. Ålder: 46 år. Hemort: Gällivare.
Maraton hade för mig aldrig varit något som vem som helst gör, det hade alltid varit för någon annan och inte för vanliga motionärer. Intresset för att springa har alltid funnits där, jag spelade handboll i min ungdom och jag har tidigare varit en sommarlöpare som sprang högst någon gång i veckan. Jag tinade fram på våren och sen har jag lagt bort skorna på hösten.
Efter ett samtal med en bekant hade tanken om att springa New York marathon fötts, jag ville väldigt gärna springa det men ville inte att det skulle bli mitt första. Jag ville veta om jag kunde klara det innan jag gjorde den stora satsningen. 2012 gick det ett maraton i Stockholm, hundraårsjubileet sedan OS var där. Jag tänkte att jag inte kunde springa fulla distansen direkt så jag sprang en halvmara 2011 och det var inför det som jag också började springa året runt.
Efter jubileumsmaran var jag helt såld, det var jättehäftigt att få känna att man klarade av det! Sen var det igång och jag har inte kunnat sluta. Det är så mycket gemenskap på de här loppen, i starten, under dagen och i målet. Att kunna ha så mycket gemenskap med fullständiga främlingar är verkligen ofattbart.
Nu har jag sprungit 19 maraton. För tillfället jagar jag att bli en ”Six star finisher” som innebär att man sprungit de sex största maratonloppen. Jag har sprungit i Berlin, Chicago, Boston, London och New York. I mars ska jag springa i Tokyo som alltså är det sista jag har kvar.
I somras sprang jag också nio mil långa Ultravasan. Det är en sån där grej som jag känt att jag ville prova efter att ha sprungit några maraton. Länge kändes det som att det var för tidigt och att jag skulle behöva träna mer, men jag fick aldrig känslan av att vara redo och bestämde mig istället för att anmäla mig och se till att vara beredd. Det var årets stora mål och även det var superhärligt.
Jag har kört på i några år nu, jag blir inte yngre men det går ändå att förbättra sig. Det är häftigt att känna att man klarar av det och se att det visst är möjligt för vanliga motionärer och heltidsarbetande föräldrar. Det går om man vill.