Mer än 30 procent av jordbruksmarkerna har försvunnit över tid i Norrbotten enligt siffror från jordbruksverket. År 1994 fanns nästan 27 000 nötkreatur, idag finns bara 17 900.
När åker-och betesmarkerna tas ur bruk växer markerna igen med sly och ibland planteras skog. En del av markerna blir vägar och bostadsområden. Omvandlingen gör att livsmiljön för många arter krymper och i längden är förvandlingen av landskapet ett hot mot biologisk mångfald. På vissa håll i landet kan jordbruksdöden vara positiv. I Skåne där jordbruken dominerar, kan mer tät växtlighet erbjuda skydd för flera arter. I Norrbotten å andra sidan, som till stora delar är täckt med skog, är nerläggningarna mest negativa, enligt forskare.
– Att åkermarker växer igen drabbar bland annat sånglärkan, storspoven, tofsvipan, och snösparven. Många individer kommer att lämna Norrbotten och söka sig längre söderut. Det är även negativt för alla typer av insekter som lever på betesmarker, bland annat för fjärilar, säger Torbjörn Ebenhard forskningsledare på Centrum för biologisk mångfald på SLU.
Markerna som läggs ner blir tillslut skog. För många insekter är ny skog ingen gynnande livsmiljö.
– Skalbaggar är beroende av gammal och förmultnande ved och behöver ha det mörkt och fuktigt. De tycker inte om granplantage.
Efter att ett jordbruk lagts ner och marken inte sköts längre kan sorkar börja bosätta sig i jorden, vilket gynnar rovfåglar, men endast under en kort tidsperiod.
– Tornfalken till exempel klarar inte att jaga i tät sly, säger Torbjörn Ebenhard.
Lena Bondestad på Länsstyrelsen i Norrbotten påpekar att det främst är de ogödslade betesmarkerna med många sorters växter som är skyddsvärda. Om åkrar växer igen med lövträd kan det på sikt vara positivt för den biologiska mångfalden, menar hon.
– På åkrarna där det bara finns en typ av gröda, eller en typ av säd, finns inte så mycket biologisk mångfald, säger hon.
Men vissa fågelarter är knutna till öppna landskap, konstaterar hon.
Kjell Nilsson är köttbonde i Selet och har ägnat mycket arbete åt att renovera gamla betesmarker som vuxit igen och blivit skog. Nu syns ån och korna betar fritt. Han säger att betesmarkerna är bra på många sätt.
– Eftersom att beteshagen inte plöjs så växer det torv som suger upp koldioxid och binder den i marken vilket är bra för klimatet idag.
Han berättar att han sett hur vegitationen, floran och faunan förändrats och hur många fler arter av växer dykt upp sedan han renoverade marken.
Isak Isaksson, biolog på Naturskyddsförening, säger att antalet hektar med slåtteräng har minskat från 200 000 hektar till 1000 hektar, mellan år 1927 till år 2000. Förr bedrevs jordbruket mer småskaligt och landskapet var som en mosaik av slåtterängar, myrslåtterängar, strandängsslåtter, betesmarker och åkrar.
– Det finns många arter som hotas. Hänggräs och laestadiusvallmon finns bara i Norrbotten, och har man ett fjärilsperspektiv kan man nämna violett guldvinge som behöver slåtterängar, säger han.
Förutom att den biologiska mångfalden påverkas negativt tycker människor generellt att differentierade landskap är vackrast.
– Man kan säga att vi människor uppfattar att det blir en förfulning när landskapen växer igen. I andra delar av Sverige vill man ha mer skog, men i Norrbotten är åkern det lysande undantaget i landskapet. Man vill kunna se sjöar och älvar, säger Mårten Hetta, prefekt på SLU.
Han säger att det finns flera olika anledningar till jordbruksnedläggningarna varav de flesta är kända sedan tidigare. Men samtidigt underskattas möjligheten att leva på jordbruk, särskilt i Norrbotten, menar han. En liten strimma hopp går att finna;
– Företagare underskattar möjligheten att odla, oftast är det andra hinder som dålig arrondering - splittrade ägor, som gör att det är svårt att få till rationella enheter. I Norrbotten är marken billig jämfört med andra länder i Europa vilket fler och fler upptäcker. Holländska bönder börjar köpa mark i Norra Sverige.