Maja och Filip anländer på startbanan tillsammans med Anders Gustafsson, flygchef på Norrbottens flygflottilj.
Sedan 80-talet har Tom Cruise i sin roll som stridspiloten Maverick underhållit många. Top Gun har med åren uppnått något av en kultstatus och efter 36 års väntan släpptes nu under våren den efterlängtade uppföljaren, pilotMaverick.
Norr Media har träffat Maja och Filip, stridspiloter på Norrbottens flygflottilj, för att ta reda på hur verklighetstrogna filmerna är och för att höra vad som från början fick dem att vilja bli stridspiloter.
– Top Gun var nog bidragande, jag kommer inte ihåg när jag såg den för första gången men den väckte ett intresse hos mig, berättar Filip.
För Maja startade intresset i yngre ålder.
– För mig handlade det främst om att jag ville flyga, jag tyckte att det såg jättekul ut. Jag var ganska ung då och intresset växte bara med åldern, säger hon.
På sig har de sina mörkgröna pilotoveraller. På bröstet står deras så kallade callsigns, de alias som piloterna går under då de flyger. Just Maja och Filip kallas "Paltrow" och "Shellback".
– De utses av divisionen, oftast mot ens vilja. Så den delen av Top Gun är verklighetstrogen, berättar Filip med ett skratt.
Då det kommer till just realismen, är båda överens om att uppföljaren gör det bättre än originalet.
– Det är en uppfräschning som ger en lite mer realistisk bild av vad vi gör idag. Om den första är en kultfilm så är den andra mer av en storfilm, säger Filip.
– Jag håller med, den nya ger lite mer av ett djup i jämförelse med den första filmen, säger Maja.
En av stridspiloterna gör sig startklar i morgonsolen.
Men det finns punkter där realismen brister. Främst sticker karaktärernas attityder ut.
– Filmen ska ju föreställa USAs bästa stridspiloter och det finns vissa karaktärer som exempelvis Hangman som hade kunnat vara mer av en lagspelare, tycker Maja.
– Fast då man mött amerikanska piloter har man ändå fått lite av den där bilden ibland, om man jämför med det svenska flygvapnet tror jag att vi i Sverige generellt har en högre ödmjukhetsgrad än vad man ser i Top Gun, tillägger Filip.
Filmens slutbetyg blir till slut rätt högt. Efter att ha funderat en stund är de båda stridspiloterna överens om ett betyg av sju- och en halv av tio.
– Man måste se filmen för vad den är, det går inte att jämföra den med nyckeln till frihet direkt. Men som uppföljare till en storfilm tycker jag att de lyckades, det kändes inte som ett fiasko, säger Maja.
Filip och Maja demonstrerar hur piloterna kliver in i flygplanen.
Men sett till realismen blir betyget inte lika högt.
– Vissa saker är med endast för cinematisk effekt, särskilt flygscenerna där de som tryckt ihop allting så att det blir snyggt på bild. I verkligheten flyger vi inte alls så nära varann utan det kan vara så stora avstånd att planen ser ut som små flugor egentligen. Men om man ska ge filmen ett helhetsbetyg skulle jag ge den sex av tio, förklarar han.
Maja håller med.
– Det hela är ganska överdramatiserat, men en sexa av tio kan jag hålla med om, säger hon.
En solig sommarmorgon är ideella förhållanden för en flygövning.
Om ni fick komma med ett råd till morgondagens stridspiloter, som idag kanske funderar på att söka, vad skulle ni säga då?
– Sök! Våga söka! Många som jag pratat med är nervösa över att de inte klarar kraven. Men det enda du vet om du inte söker är att du aldrig kommer att bli en pilot, säger Maja.
– Väldigt många har kommit in på sitt andra eller tredje försök. Som pilot behöver du inte vara bäst i klassen i alla ämnen men du behöver vara pålitlig och en lagspelare, tillägger Filip.