Gråhunden Luna, 2,5, dog under älgjaktens första dag 2024.
Händelsen har omgärdats av oklara omständigheter ända sedan den inträffade, under morgontimmarna på älgjaktens första dag i september 2024 i ett viltvårdsområde i östra Norrbotten.
Klarlagt är att gråhunden hade kommit ifrån sin ägare. Den kom in på ett område som användes av en annan grupp inom samma jaktlag, där man också fällt en älgkalv.
En av jägarna band fast hunden i ett koppel och meddelade hundägaren att den fanns hos dem. Hundägaren begav sig mot platsen, men innan ägaren hann fram nåddes han av beskedet att hunden hittats död. Det rör sig om ett tidsspann på mindre än tio minuter.
Då kontaktade ägaren polisen, och inväntade polisen innan han gick fram till hunden.
Enligt de uppgifter som polisen inledningsvis släppte misstänkte man att hunden snärjt in sig i kopplet och på något sätt strypts till döds.
Polisen har genomfört ett antal förhör och gjort teknisk undersökning. Gråhunden har också obducerats av veterinär. Brottsmisstanken var skadegörelse, eftersom husdjur räknas som egendom.
Men i februari beslutade polisen att lägga ned förundersökningen.
– Utifrån de uppgifter som den misstänkta personen lämnat och vad vi ser i obduktionsprotokollet så går det inte att styrka brott. Vi ser ingen anledning att ifrågasätta det händelseförlopp som beskrivits, säger Kimmo Ritjärvi.
Obduktionen ger inget svar på hur hunden avlidit, uppger han.
– Det finns ingen fastslagen dödsorsak. Men det finns heller ingenting motstridigt i obduktionsprotokollet som pekar i en annan riktning än att den strypts av kopplet.
Polisen anser att det inte går att styrka att brott begåtts när gråhunden Luna dog. Enligt obduktionen var hon fullt frisk.
Av protokollet framgår dock att hunden har frakturer på tre kotor i ryggraden.
Kan hunden ha orsakat sig de skadorna själv?
– Skadorna på kotorna bedöms ha uppstått efter döden. De är inte relaterade till dödsorsaken. Hunden har andra skador, blod i munnen, men den skadan bedöms den ha orsakat genom att bita sig själv.
Under utredningen, har ni kontrollerat händelseförloppet på det sätt att ni använt er av de digitala spår och positioneringar som både jägare och hundar lämnar efter sig?
– Nej, det har vi inte gjort.
Varför inte?
– Som jag ser det finns det ingen anledning att göra det när det handlar om ett så kort händelseförlopp. Det skulle knappast ge någon avgörande information.
Luna hade en stamtavla av hög klass och därmed ett högt avelsvärde. Bilden är tagen i samband med ett annat jakttillfälle, inte då hon dog.
Polisen har tidigare inte velat klargöra om hunden bundits fast i ett strypkoppel eller inte. Nu skingrar Kimmo Ritjärvi dimmorna:
– Det är inget strypkoppel i sig, men man har använt handtaget som en ögla, vilket gett en strypkoppeleffekt.
Polisen har dock inte haft kopplet beslagtaget, och kopplet satt inte heller på hunden när den hittades död.
– Men jag har sett bild på kopplet.
Är du säker på att just det kopplet använts?
– Ja. Polisen har fotograferat det på platsen.
I Jordbruksverkets regler för hundhållning står det: "Hundar får endast bindas upp i halsband som: Saknar helstrypfunktion alternativt har spärr på strypfunktionen, samt inte orsakar obehag eller lidande för djuret".
– Jag kan inte se att det rör sig om ett brott, sett till den korta stunden som det rör sig om i det här fallet. Det finns inget uppsåt att begå brott och heller inget likgiltighetsuppsåt, säger Kimmo Ritjärvi.
Gråhunden Luna var 2,5 år och hade en stamtavla av hög klass, vilket innebär ett högt avelsvärde.