Miljöskyddsenheten på Länsstyrelsen i Norrbotten har ansökt om att få tillstånd att kameraövervaka med hjälp av drönare. Ärendet är unikt – ingen annan länsstyrelse har ansökt om något liknande.
– Vi vill kunna göra bättre tillsyn. Ett exempel är muddringsärenden, som kan vara svåra att bedöma utifrån satellitbilder. Men är man på plats och kan skicka upp en drönare 50 meter upp i luften är det enkelt att se hur det ser ut, säger Jonas Lundin, miljöhandläggare på Länsstyrelsen i Norrbotten.
Det är Länsstyrelsen i Uppsala som har fått i uppdrag att behandla ansökan.
– Vi tittar på behovet av övervakning och så väger vi det mot intrånget i den personliga integriteten. Det är de två vågskålarna som spelar in. Sedan handlar det om vilka miljöer man vill övervaka, vilka tider, spelar man in materialet, och så vidare, säger Martin Coborn, jurist på Länsstyrelsen i Uppsala.
Syftet med kameraövervakningen uppges vara att kontrollera muddring och avfallstransporter, för att förebygga otillåten miljöverksamhet och otillåten gränsöverskridande avfallstransport. Det här vill man kunna göra i hela Norrbottens län. Därför har alla kommuner i länet fått möjlighet att yttra sig – och det är inte alla som är positiva.
Bland annat anser Övertorneå och Överkalix kommuner att det är otydligt vilket brott Länsstyrelsen hoppas på att kunna förebygga genom övervakningen. Luleå kommun påpekar att flygradien (500 meter) gör att personer riskerar att bli filmade utan att veta om det. Jonas Lundin motiverar flygradien med att områdena som ska dokumenteras ibland är väldigt stora.
– Vi kommer främst att flyga över vattnet, så då är det möjligtvis någon som sitter i en båt som kan fastna på bild. Om det händer tar man bort den bilden, precis som man gör idag när man fotar med vanlig kamera, säger han.
Haparanda kommun uttrycker även oro för hur dokumentationen kommer att skyddas. Men Jonas Lundin på miljöskyddsenheten på Länsstyrelsen i Norrbotten anser inte att filmning med drönare innebär några nya säkerhetsluckor.
– Bilderna ska förvaras i en låst byggnad på en krypterad hårddisk. De går aldrig in i något system. Så det är om någon fysiskt bryter sig in i byggnaden – och då ska du veta vilken hårddisk det är och så ska du hacka den, säger Jonas Lundin.
Kiruna kommun är sist på tur att tycka till – det kommer man att göra nu i veckan – sedan kommer Länsstyrelsen i Uppsala att ta ställning. Martin Coborn på Länsstyrelsen i Uppsala kan i dagsläget inte svara på hur chanserna ser ut för Länsstyrelsen i Norrbotten att få sin ansökan beviljad.
– Vi förstår problematiken. Det är en känslig fråga, det är många om och men, och man vill inte ha ett övervakningssamhälle. Det vägs mot teknikens möjligheter till bättre tillsyn och bättre arbetsmiljö. Drönaren ska vara en förlängning av tillsynsmannen, precis som en vanlig filmkamera. Det kanske var känsligt då också, när det började användas, säger Jonas Lundin.
Skulle man få tillstånd till kameraövervakning med drönare blir det ytterligare en annan länsstyrelse som får i uppdrag att kontrollera att övervakningen går till på rätt sätt.
– De tillstånd vi beviljar innehåller alltid mycket villkor, till exempel: får man spara bilderna, hur länge i så fall, vilka har tillgång till dem? säger Martin Coborn.
Kameraövervakning med drönare diskuteras mycket just nu, berättar han. I ett fall som ska upp i Högsta förvaltningsdomstolen i höst hävdar ett företag i Östergötland att det inte behövs tillstånd för att filma med drönare så länge kameran är manövrerad på platsen – på samma sätt som man inte behöver tillstånd för att filma med en vanlig handhållen filmkamera.
– Det är där knäckfrågan är. Alla domar än så länge, i Kammarrätten, Förvaltningsrätten och Datainspektionen, fastslår att det behövs tillstånd. Så det är det vi utgår ifrån i dagsläget, men det kan ändras, säger Martin Coborn.