Ellinor Raappana är kritisk till att Region Norrbotten inte tagit tag i en cancerutredningen, trots att hon vet att läkare hon träffat har misstänkt att hon har cancer.
I två års tid har Ellinor Raappana kämpat mot sjukdomen endometrios. Vi berättade om henne i mars, då hon fortfarande var under utredning. Nu ett halvår senare har hennes situation förvärrats drastiskt, men hon upplever fortfarande inte att hon fått hjälp i Sunderbyn. Hon vågar inte längre ställa sig på vågen. Sedan vi träffade henne i våras har hon rasat omkring 15 kilo i vikt. Hon tappar hår och mystiska blåmärken uppträder på hennes kropp utan att hon kan förklara varför.
Smärtan, som tidigare suttit i nedre delen av magen, har nu spridit sig till ryggen och vandrat upp i nacken. Ellinor Raappanas huvud är framåtböjt.
– Jag får inte bak huvudet, jag kan inte vrida på nacken över huvud taget, säger hon.
Hon har själv skaffat hjälpmedel som en rullstol, en rollator och en speciell toalettsits via Kalix kommun.
– Jag är 31 år, jag ska väl inte behöva gå med en rollator. Jag måste ju få hjälp, säger Ellinor.
I juni träffade hon en läkare på reumatologen i Sunderbyn.
– Han misstänkte att jag hade cancer på grund av mina symptom. Men sa att det inte var hans område och remitterade tillbaka mig till min hälsocentral i Kalix, där säger min läkare att jag måste utredas av specialistvården, säger Ellinor.
I augusti var hon på semester i Västerbotten.
– Där drabbades jag av ett skov och tvingades söka akut för att jag hade så ont. Min sambo bar in mig på akuten. En hälsocentral i Umeå remitterade mig sen till Medicinskt centrum Södra Lappland.
– Men läkaren jag träffade där undersökte mig inte, han sa att han inte ville blanda in flera sjukhus, säger Ellinor.
Ellinor Raappana har tappat 15 kilo i vikt, får mystiska blåmärken på kroppen och lider av håravfall. Samtidigt har smärtorna satt sig i ryggen och nacken så att hon inte kan vrida på huvudet över huvud taget.
Efter en två veckor lång sjukhusvistelse i slutet av maj hade Ellinor och hennes läkare på gyn kommit överens om att läkaren skulle höra av sig till henne efter semestern.
– Hon hörde aldrig av sig. Den enda behandlingen jag fortfarande har är starka smärtstillande mediciner. De hormonpreparat jag provat mot endometriosen har gett så svåra biverkningar att jag inte kunnat fortsätta med dem. Jag har till och med fått bestående men av dem.
Det värsta tycker Ellinor är, när personal inom sjukvården antyder att hon har psykiska besvär. I början av september fick hon nog och började skriva anmälningar till patientnämnden.
– Jag har anmält flera händelser i vården som jag varit med om. Bland annat då jag fick ett läkemedel som jag kunde ha dött av, jag blev medvetslös. Men det har inte skrivits någon avvikelserapport efter det. Läkaren har till och med skrivit i min journal att jag kan få det läkemedlet igen!
"Jag kämpar inte bara för min egen skull. I hela Sverige blir kvinnor med endometrios behandlade på det här sättet", säger Ellinor Raappana.
I slutet av augusti tog hon själv kontakt med Akademiska sjukhuset i Uppsala.
– De accepterade min vårdbegäran och började beställa prover på mig direkt. Prover som ingen i Region Norrbotten bett om. Jag står i kö till operation för endometriosen nu, men jag måste ju få veta om jag har cancer, säger Ellinor.
Hon är rädd och undrar vad som ska hända med henne.
– Jag och min sambo har planerat att gifta oss i januari. Men som det ser ut nu vet jag ingenting om hur livet kommer att se ut, säger hon.
Hon har varit utförsäkrad i flera år.
Samma dag som vi träffade Ellinor träffade hon en läkare på reumatologen. "De var tveksamma till att söva ner mig och låta mig opereras mot endometriosen nu, på grund av att jag är så mager och skör", säger hon.
– Jag sökte in på en YH-utbildning som jag kom in på i höst. Men jag har tvingats inse att jag inte kan plugga. Jag har fullt upp med att vara sjuk och slåss för att få vård. Egentligen orkar jag inte ens sitta här. Men jag ger inte upp, säger Ellinor.