Nicke Nordmark är NSD:s relationscoach, hans kontaktuppgifter finns i faktarutan.
Hej Nicke!
Hoppas på att du kan ge några kloka reflektioner kring relationsarbete och att möta sina rädslor tidigt i en ny relation. Bakom mig har jag en lång relation som jag valde att lämna då det inte kändes rätt och därefter har jag varit singel i några år. Nu har jag haft turen att träffa en väldigt fin man som jag känner mycket för och jag tror vi har potential att bygga något riktigt bra ihop.
Har du några bra medskick om hur ett nytt par kan relationsarbeta redan från start? Det vore fint att ge oss själva de bästa förutsättningarna för en fin kärleksrelation med bra kommunikation och närhet till varandra – som håller över tid. Där rädslor som att springa för fort, missförstå varandra eller att kärlekskänslor övergår till vänskap efter en tid, behöver adresseras. Det ska tilläggas att vi är i en ålder där familjebildning behöver ske inom en relativt snar framtid (om det känns rätt). En stor fråga som kan kännas svår att navigera kring precis i början av ett förhållande.
Tack för en bra spalt och jag ser fram emot ditt svar!
Kvinna, 35 år
Svar:
Hej!
Jag blir väldigt glad av ditt mejl och dina frågor. Alldeles för få tänker i inledningen av en relation på vad man skulle behöva göra, undersöka och reflektera över. Ni har verkligen fina möjligheter att bygga något riktigt bra om ni är beredda att vara öppna, modiga och sårbara tillsammans redan nu. Det du vill ha är bra kommunikation och närhet, som håller över tid, och det finns faktiskt konkreta saker ni kan göra för att nå dit.
För det första nämner du rädslor, och de behöver bli uttalade och tydliga för er. Om du känner att det går lite för fort fram, så fundera på vad rädslan egentligen handlar om. Var inte rädd för att säga att du till exempel just idag behöver få vara ensam, men att du gärna ses igen imorgon. Ju mer nakna och ärliga ni vågar stå inför varandra, desto mindre risk för missförstånd. Baksidan är såklart att det känns läskigt att lämna ut sitt innersta så tidigt. Men vänd på det, varför vänta? Ska ni om fem år upptäcka sidor ni hade kunnat hantera redan nu, bara för att ni inte vågade vara ärliga med vem ni är och vad ni önskar, vill och behöver?
Fråga varandra hur viktigt det är att känna sig sedd och hörd, hur viktigt frihet är, och trygghet, och vad ni menar med ärlighet. Våga prata om vad intimitet innebär och vad som händer om ni inte får det. Menar ni bara rent fysiskt eller behöver ni även emotionell och intellektuell intimitet. Vänta inte med att prata om sex. Är det en viktig komponent för er, på vilket sätt, vilken roll vill ni att sex har i er relation, vad händer med er om sex inte prioriteras?
Många av frågorna kan vara svåra att svara på, men tanken är att ni tillsammans ska lotsa er framåt genom nyfikna empatiska frågor, utan ifrågasättanden. Poängen är att lära känna varandra på djupet och våga stå för den man är. Det kan mycket väl bli tydligt att ni värderar olika behov olika, och att ni på djupet fungerar olika. Men det behöver inte vara ett problem. Ju mer ni vet om varandra, och ju ärligare ni är, desto större chans att ni förstår varandra, och därigenom kan ta hand om och leva med era olikheter.
Jag förstår den eventuella stressen att bilda familj, men jag skulle ändå råda er till att inte fastna för mycket i de tankarna. Givetvis behöver ni ha samtal om hur ni ser på framtiden, vad ni båda längtar efter och vill, men om ni landar i att båda vill ha barn någon gång, flytta ihop och bygga familj, så skulle jag råda er till att inte stressa mer. Det avgörande för hur lyckliga ni kommer bli är hur väl ni matchar varandras värderingar och hur duktiga ni är på att förstå varandras behov. Låt det få ta den tid det behöver, men se till att hela tiden ha ett aktivt samtal där ni vill veta mer. Tveka inte att ställa alla dina frågor till honom, även de som kan kännas väldigt intima och närgångna. Det är så ni bygger förtrolighet. Om svaren känns jobbiga och kanske hugger till i bröstet, så berätta det, säg hur det känns och försök förklara varför. Men visa tacksamhet för att han är ärlig och be honom fortsätta med det, även om det gör lite ont att höra ibland. Nu menar jag givetvis inte att du ska ta emot klumpig och elak ärlighet i form av nedsättande kommentarer, utan ärliga svar som handlar om honom och hans behov och känslor.
Önskar er varmt lycka till!