Just nu pågår en nationell granskning av socialsekreterarnas arbetsmiljö. De senaste två åren har antalet anmälningar om arbetssjukdomar inom yrket ökat med 123 procent. Enligt en rapport från Arbetsmiljöverket lider var fjärde socialsekreterare av psykiska påfrestningar som sömnbesvär eller oro och ångest.
– Eftersom vi jobbar med människor så är det svårt att koppla bort stressen. Den är närvarande hela tiden. Jag vet ju att om inte jag hinner göra det här nu så hamnar en annan människa i kläm, säger Anette Engstedt, som också representerar Akademikerförbundet SSR:s styrelse i Luleå.
Hon berättar att allt fler ärenden numera snarare handlar om ”brandsläckning” än om konkret motivationsarbete.
– Det rekommenderade är att vi ska ha 35–40 ärenden per handläggare, när jag jobbade på försörjningssektionen hade jag över 100 ärenden, säger hon.
Den mentala pressen blir tidvis otroligt tung.
– Det kan vara tungt att ge någon ett avslagsbeslut, särskilt om man inte själv riktigt håller med om avslaget. Men vi måste jobba efter de riktlinjer som finns. Samarbetssamtal med föräldrar kan också vara ganska dränerande. Ibland orkar jag inte prata med folk i telefon på kvällarna, jag är för trött och slut, säger Anette Engstedt.
Det största problemet är att det blivit allt svårare att få folk att söka socialsekreterartjänster.
– Vi har skickat signaler ute i kommunerna i flera år om att det kommer att bli illa, nu är det illa. Det är kris i hela landet, men det är extra mycket kris i Norrbotten, säger Rose-Marie Ställ, ordförande i SSR:s regionförening i Norrbotten.
I Luleå har rekryteringsproblemen lett till att personal beordrats över till andra sektioner för att stötta upp under vissa perioder.
– Det är chefernas sätt att lösa brandhärden. Men det är svårt också när man redan har mycket på sin egen sektion också beordras man över till en annan sektion, säger Anette Engstedt.
Enligt henne är det viktigt att lyckas behålla personal som jobbat ett tag.
– I det här jobbet behöver man ofta stöd och hjälp, särskilt när man är nyexad. Man måste kunna känna sig trygg i besluten och att man inte står ensam i dem. Cheferna är ofta upptagna i möten och kollegorna är upptagna med sina ärenden. Vi önskar att vi hade specialistsocionomer som man kunde vända sig till när man behöver vägledning, säger hon.
Bristen på socialsekreterare har lett till att ingångslönerna pressats upp.
– Det är bra. Men det är inte okej när nyexade socionomer får högre lön än erfaren och kompetent personal. Det är viktigt att känna sig värdesatt, lönerna måste ses över, säger Anette Engstedt.