För Hitlertyskland är järnmalmen från de norrbottniska malmfälten viktig. Utan råvaror stannar snabbt krigsmaskineriet. Narvik, med LKAB:s isfria malmhamn, är därför ett av huvudmålen när ockupationen av Norge inleds tisdagen den 9 april 1940.
I gryningen slår invasionsstyrkan till.
”När de tyska båtarna gingo in till Narvik rådde snötjocka i synnerhet utåt fjorden”, skriver NSD i en första rapport.
Utan förvarning går tiotalet tyska jagare till angrepp. De norska pansarskeppen Norge och Eidsvold ligger i beredskap i Narviks hamn, men båda sänks utan att kunna ta upp kampen. 270 norska matroser och befäl mister livet.
Natten mot den 10 april har ett evakueringståg från Narvik anlänt till Kiruna. NSD:s medarbetare finns på plats och kan kan ta del av skakande ögonvittnesskildringar.
”Förtvivlade rop hördes ända upp till staden när sjömännen kämpade för livet i vågorna och de tyska krigsfartygen läto sina kulsprutor spela över de värnlösa offren”, skriver NSD:s reporter.
Två svenska sjömän som bott på sjömanshotellet har blivit åsyna vittnen till den korta striden i hamnen. De har vaknat av en kraftig kanonad och från fönstret kunnat se hur de norska krigsfartygen gått till botten efter att explosioner inträffat. Under den tid striden pågick observerades även att en malmångare, antagligen en tysk, träffades och fattade eld.
Resenärer NSD talat med vittnar om att ockupationen genomförts så överrumplande att man inte riktigt vet hur det hela gått till.
Striden förefaller ha tagit endast 15 minuter, därefter har tyska matroser gått iland. Samtidigt avväpnades de norska soldater som varit förlagda i staden, innan de hunnit göra något motstånd. Vittnen kan också berätta att hakkorsflaggan hissats på post- och telegrafbyggnaden samt järnvägsstationen.
”Personer som anlänt till Kiruna berätta bl. a. att trupperna huvudsakligen bestå av österrikare som äro utrustade som alpjägare”, är en annan detalj som framkommer i NSD.
Flyktingarna som kommit till Kiruna har blivit omhändertagna av Röda korsets lokalavdelning som ordnat utspisning på järnvägshotellet och att det dessutom hade ordnats med logi i Bolagsskolan och sjukstugan. Bland de flyende finns personer som arbetar vid LKAB i Narvik.
”På onsdagseftermiddagen gick ett rykte i Kiruna att engelska trupper skulle ha besatt Narvik under förmiddagen men någon bekräftelse har icke stått att erhålla”, skriver NSD
Det är delvis sant. Den 10 april inleder britterna ett första motanfall i Nordnorge. Med en jagarstyrka tar de sig in i Narviks hamn och förstör två tyska jagare som ligger för ankar. Dessutom sänks två tyska malmfartyg och sju försörjningsskepp.
Royal Navys andra anfall kommer den 13 april. När röken lagt sig är tyska flottan i Narvik utslagen.
Huvuddelen av de tyska styrkorna retirerar till fjälls, med order att hålla kontrollen över malmbanan på norsk sida.
Tyskarna förväntar sig en snar allierad landsättning och spränger malmhamnen, hellre än att den ska falla i fiendens händer.
***
Den svenska järnmalmsexporten till Tyskland är en brännhet fråga. Den 12 april tar NSD:s chefredaktör O W Lövgren till orda i en ledare. Kalixsonen Lövgren är tidigare riksdagsledamot och ett tungt namn i det socialdemokratiska partiet, med en plats i partistyrelsen.
Han uttrycker förståelse för att västmakterna vill stoppa exporten, men ser samtidigt liten eller ingen nytta med en sådan åtgärd, däremot en oerhörd nackdel för Skandinavien.
”Fråga är emellertid om de icke övervärdera den svenska malmens roll i Tysklands krigsrustningar”, skriver han i sin ledare.
Kommentaren är skriven då Nazityskland ännu är i pakt med det kommunistiska Sovjetunionen. Ett stopp för svensk malmexport skulle sannolikt innebära att Tyskland kunde erhålla malm och tackjärn från Sovjetunionen, resonerar han.
Med facit i hand vet vi att historien tog en annan vändning.
***
Under våren 1940 har britterna övervägt att försöka stoppa malmleveranserna från Narvik till Tyskland genom mineringar utanför norska kusten. När Danmark och Norge invaderas den 9 april är Winston Churchill Storbritanniens marinminister. En månad senare blir han premiärminister. Churchill har argumenterat för att besätta gruvorna i Kiruna och Malmberget, men planerna sätts aldrig i verket då det politiska priset anses vara för högt.
***
Oslo och stora delar av Norge faller snabbt. Men i norr fortsätter kampen under våren och försommaren 1940. Norrmännen kämpar tappert och strider utspelar sig bland annat vid Björnfjäll nära gränsen mot Sverige.
I mitten av maj börjar de allierade landsätta styrkor i området kring Narvik. Britter, polacker och franska främlingslegionärer strider nu tillsammans med norrmännen. I slutet av månaden intas Narvik. Tyskarna är pressade och det förefaller bara vara en tidsfråga innan de ska kapitulera eller fly till det neutrala Sverige.
Men i juni kommer en plötslig vändning. Tyskland invaderar Holland och Belgien och stormar fram mot Paris. De allierade tvingas förstärka på kontinenten och beslutar att hastigt evakuera Norge.
Narviks och hela Norges öde är beseglat.
***
Efter förstörelsen av Narvik koncentreras skeppningen till Luleå. Churchill har planer på att minera farvattnen utanför Luleå. Men inte heller den operationen sätts i verket.
Under 1940 levererar LKAB 5,4 miljoner ton järnmalm från Luleå till Tyskland. När isen lägger sig i Bottenviken fraktas malm på järnväg söderut, till Gävle, Oxelösund och Västerås, för vidare transport till Tyskland. Returfrakterna består oftast av kol och koks.
Invasionen av Frankrike har gett tyskarna ökad tillgång till järnmalm. Men vapensmedjorna går för högtryck och de vill ändå köpa så mycket som möjligt av den svenska högvärdiga malmen. Tyskland erbjuder sig att bygga ut kapaciteten i Luleå genom att sätta upp kraftigare kranar på Svartön, muddra hamnen och bygga fler järnvägsspår från centrum till Svartön. Den svenska regeringen säger nej till erbjudandet, men lika fullt utökas hamnkapaciteten i Luleå.
***
Riskerna på malmtraden är stora och under kriget går fartygen i konvojer med tyskt militärt beskydd. Trots det sänks många fartyg genom torpederingar och flygbombningar.
Ett exempel är ångaren S/S Narvik som ses på stora bilden ovan när hon i november 1940 ligger utanför Svartöstaden och väntar på att lasta malm.
1940 angrips hon av bittiskt flyg med lyckas ta sig till Holland där hon repareras. 1942 lyckas hon mirakulöst gira undan en brittisk torped i månskenet på väg till Rotterdam. Men den 29 april 1943 går S/S Narvik till botten utanför Hollands kust efter sedan torpeder träffat henne. Turligt nog klarar sig samtliga i besättningen oskadda och kan räddas av ett tyskt eskortfartyg.
Fram till sänkningen hade S/S Narvik under kriget ändå hunnit med att frakta 300 000 ton järnmalm till Tyskland.
***
1944 blir situationen allt farligare för malmtrafiken. Angreppen mot konvojerna ökar. Bombningar och minutläggningar kring nordtyska hamnar gjorde transporterna allt mer riskfyllda.
I oktober är det slutgiltigt stopp för malmleveranserna. Tyskland är på väg att förlora kriget och då är också kriget om järnmalmen över.