Den akuta flyktingsituationen som uppstod i slutet på förra året satte hård press på många kommuner i landet. Kiruna, som tog emot 104 ensamkommande flyktingbarn, fick bland annat kritik från Inspektionen för vård och omsorg (IVO) för hur rekryteringen av personal till boendena för de här barnen gick till.
Efter kritiken vidtog kommunen åtgärder, och förra veckan avslutades ärendet hos IVO.
Jenny Linberg, avdelningschef på Individ- och familjeomsorg på Kiruna kommun, berättar att man ägnade våren åt att dra lärdom av krisen förra året.
– Vi har gjort en genomlysning för att vara förberedda om dörrarna skulle öppnas igen, så vi inte blir tagna på sängen. I höstas kom ju ibland flera barn per dag, säger hon.
Nu kommer hösten att ägnas åt att reda ut hur man ska kunna hålla kvalitén uppe – för mindre pengar. Regeringen vill sänka ersättningen som betalas ut till kommunerna för varje ensamkommande flyktingbarn, från 1900 kronor till 1350 kronor per dygn. Om riksdagen ger grönt ljus kommer det nya ersättningssystemet att börja gälla från och med den 1 januari 2017.
– Vi har inte börjat räkna på hur mycket mindre pengar det blir. Men vi har gått in i en del dyrare hyreskontrakt, så redan nu håller vi på att omfördela, säger Jenny Lindberg.
Bodens kommun tog emot många ensamkommande flyktingbarn förra året, dels på ansvisning och dels på anknytning. Där har man riktat hård kritik mot regeringens förslag.
– Sänkningen blir för drastisk. Omställningen till den första januari bli för svår att genomföra, säger Annette Marks, teamchef på socialförvaltningen i Boden.
Hon säger att det är svårt att räkna på hur mycket mindre pengar kommunen skulle få med det nya systemet, men det står klart att det rör sig om mycket pengar. Just nu håller man på att kartlägga hur framtida insatser ska se ut.
Regeringens förhoppning är att kommunerna ska starta enklare så kallade stödboenden som alternativ till mer resurskrävande HVB-hem. I Kalix har man avsatt dagar framöver där man ska gå igenom hur det nya ersättningssystemet kan slå.
– Det blir svårt ekonomiskt. Vi tittar på boendeformer, och stödboende kan påverka bemanning – men det är ändå ungdomarnas behov som ska styra. De måste vara ganska självgående för att ett stödboende ska vara aktuellt, säger Annalena Andersson, socialchef i Kalix.
Jenny Lindberg, avdelningschef på Individ- och familjeomsorg i Kiruna, säger att det är svårt att planera framåt.
– Det känns fel att det är kommunerna som ska ta alla riskerna i denna fråga. Vi ska först kunna ta emot barn med kort varsel och sedan anpassa oss när man hela tiden ändrar förutsättningar och ersättningar.