Elin Anna Labba, Augustiprisvinnare
Motivering: I en bok om tvångsförflyttningar lyfter Elin Anna Labba ut en mörk del av Sápmis och Sveriges historia till den breda allmänheten. Med en poetisk ton och knivskarp skärpa skildrar hon vittnesmål och myndighetspapper som för en viktig del av det förflutna in i ljuset. För det prisades hon med Augustpriset för bästa fackbok.
Vad skulle det betyda för dig om du blev Årets Norrbottning?
– Det hade känts jättefint, ärofyllt och oväntat. Det hade känts fint att den samiska historien och kulturen lyftes upp och blev synlig, för det är en stor del av Norrbottens historia. Jag kan verkligen inte tänka mig en bättre plats att bo på än Norrbotten.
Vilka är dina främsta egenskaper?
– Jag skulle säga att jag är kreativ och väldigt nyfiken på andra människors berättelser. Och jag är väldigt dedikerad när jag ger mig in på något.
Hur stort var det för dig personligen att vinna Augustpriset?
– Det var otroligt stort, men det kändes som ett pris till många, många andra som hjälpt mig med boken. Alla de som berättat sina historier för mig och allt arbete vi gjort tillsammans. Det har varit väldigt känslosamt, både för mig och för många av de som medverkat.
Vad är din största drivkraft?
– Det är att berätta. Det tycker jag är det bästa som finns. Att först bara sitta ner för att lyssna och dricka kaffe i timvis, och få lära sig om människors liv och historia. Sedan ge vidare de här berättelser så att fler får ta del av dem. Det är för mig ett väldigt glädje- och lustfyllt arbete.
Vilken är din egen favoritnorrbottning?
– De är många och mycket äldre än vad jag är. Många av dem finns med i min bok. Många lever, men vissa har hunnit gå bort av ålder. Vi har en fantastisk berättarkultur i Norrbotten och alla de här fantastiska berättarna bevarar vår rika historia och kultur som vi har här uppe.