Järnjätten och ståljätten om utsläppsrätterna

Handeln med utsläppsrätter är en hörnsten i den europeiska klimatpolitiken, men den har beskyllts för att vara verkningslös och för långsam. Men nu har priset stigit och har under 2019 legat nära 30 euro per ton utsläppt koldioxid.

EU:s handel med utsläppsrätter delar in de utsläppstunga industrierna i olika grupper, exempelvis är ståltillverkaren SSAB och järnmalmsbrytande LKAB i olika grupper. Faktum är att LKAB är i en helt egen grupp och därmed inte påverkar tilldelningen av utsläppsrätter för andra företag som sysslar med järnmalmsförädling. Detta trots att det finns ett 30-tal anläggningar i Europa som gör just det, bland annat ett företag som tillverkar pellets.

– Vi vill in i den stora gruppen. För som det är nu är vi vårt eget riktmärke och påverkar ingen annans tilldelning av gratis utsläppsrätter, säger Stefan Savonen, koncernansvarig för energi och klimat på LKAB.

Systemet fungerar så att de tio procent bästa producenterna i varje grupp blir riktmärke i den gruppen för andelen gratis utsläppsrätter på den europeiska marknaden. I det här fallet rör det sig om ett 30-tal anläggningar och därmed de tre bästa verken.

– Hamnar vi i den gruppen skulle vi sätta riktmärket eftersom LKAB:s sex pelletsverk räknas som tre anläggningar i systemet. Vi släpper ut fem gånger mindre per ton produkt än vad våra konkurrenter gör, säger Savonen.

Exakt hur mycket färre utsläppsrätter det skulle innebära är oklart, men det skulle betyda en drastisk minskning från dagens nivåer.

Ni skulle kanske inte bli så populära bland era konkurrenter om ni tvingar fram en sådan minskning?

– Någonstans ser vi ju att det måste finnas en jämn konkurrenssituation. Syftet med systemet är att det mest klimateffektiva ska sätta riktmärket, så är det ju inte idag när det gäller de som producerar råvaror inom stålindustrin.

Stefan Savonen säger att LKAB inte fått någon egentlig förklaring från EU till varför de hamnat i en egen grupp.

– Man kan säga att när när vi fick det här riktmarket var vi kanske inte helt medvetna om att den andra pelletsproducenten i Europa fanns med i den större gruppen.

I maj lämnade LKAB in sin ansökan om att bli del av den större gruppen, något som EU-kommissionen ska granska innan nästa fas av handeln inleds.

– Vi vill testa det här, för om systemet fungerar som det ska då ska ju de som har en teknik som producerar något mycket effektivare också ska driva på övriga att använda sig av den effektivare tekniken. Det handlar om rättvis konkurrenssituation.

Det är just pelletsproduktionen som gör att LKAB är en stor utsläppare av koldioxid, gruvbolaget Kaunis iron i Pajala vars produkt är järnslig har ett jämförelsevis obefintligt utsläpp av koldioxid i produktionen.

– Den här perioden som gäller fram till 2020 kommer vi att klara oss från att köpa ytterligare utsläppsrätter. Men det kommer att bli ganska jämnt upp. Då har vi behövt använda utsläppsrätter som vi köpt tidigare och lagrat på banken så att säga. Men vi drabbas inte av det höga priset i nuläget, säger Stefan Savonen.

Att LKAB klarat sig så länge utan att köpa en större mängd utsläppsrätter beror på löpande effektiviseringar.

– Vi har aldrig varit oroliga för att priset på utsläppsrätter ska bli för höga. Det får gärna vara höga priser så länge vi alla spelar på samma spelplan.

På horisonten finns LKAB:s mål att vara koldioxidfria 2045.

– Det är ett faktum att vi alla måste minska våra utsläpp.

Nästa fas i utsläppshandeln sker över perioden 2021-2030. Som systemet ser ut idag så minskar andelen totala utsläppsrätter varje år med 1,74 procent och i nästa fas kommer minskningstakten öka till 2,2 procent per år.

Tomas Hirsch är ansvarig för utsläppshandel hos SSAB och han säger också att ståljätten, som blev en del av systemet 2008, fram till nu klarat sig med de tilldelade utsläppsrätterna, men att de nu gett sig ut på marknaden för att inhandla ytterligare rätter.

– Det som har ändrats är att tilldelningen minskat så pass att vi nu måste köpa ytterligare utsläppsrätter. Vi är nu inne i fas tre av det här systemet och vi vet inte nu exakt hur stålindustrins tilldelning kommer att se ut i nästa fas.

Tesen som SSAB haft är att priset kommer att stiga, signalerna har varit tydliga från politiker och ståljätten har lanserat en hel del effektiviseringar där superprojektet Hybrit med koldioxidfri ståltillverkning som mål är det största.

– Men vi jobbar med en hel mängd olika saker för att minska våra koldioxidutsläpp, och även om det inte rör sig om jättesminskningar i varje enskild effektivisering så adderar det ihop till volymer som även påverkar en stor organisation, säger Tomas Hirsch.

Kostnaden för utsläppsrätter kommer att fortsätta stiga i takt med att tillgången nu minskar snabbare.

– Vi upplever att systemet har fungerat hela tiden, för om man tittat bortanför den dagliga prissättningen så har det varit väldigt tydligt att priset kommer att gå upp. Till sist kommer utsläppsrätter att bli en betydande kostnad för företag.