Hej coachen!
Jag stÄr inte ut med att min sambos förÀldrar lÀgger sig i ALLT i vÄrt liv! Jag har försökt sÀga att jag Àr less pÄ att de alltid ska lÀgga sig i, men hon fattar inte. Hon verkar tycka det Àr bra. Nu far jag hemifrÄn nÀr jag vet att de ska komma. De fÄr mig att kÀnna mig helt vÀrdelös.
âLinusâ
Svar:
Hej âLinusâ!
Tack för ditt kÀrnfulla mejl! Jag hade gÀrna haft lite mer detaljer, men ska försöka ge dig min syn pÄ situationen ÀndÄ. Till att börja med tÀnker jag att du absolut inte ska behöva kÀnna dig vÀrdelös och anar att svÀrförÀldrarna betett sig grÀnslöst mot dig under en lÀngre period. Jag skulle vilja att du berÀttar för din sambo precis hur du kÀnner, hur de fÄr dig att kÀnna, för jag tror inte hon vill att du ska gÄ runt och kÀnna dig vÀrdelös.
Du behöver Àven dra tydliga grÀnser för dina svÀrförÀldrar. Vad Àr det som gör att du inte sÀger Ät dem vad som inte Àr okej för dig? GrÀnser Àr viktiga för mÀnniskors vÀlbefinnande. NÀr nÄgon sÄrar dig behöver du markera. Det handlar om att stÄ upp för dig sjÀlv istÀllet för att fly. Vad Àr det som gör att du hellre flyr? NÄgonting sÀger mig att du Àr en gnutta konfliktrÀdd och inte vill skapa dÄlig stÀmning. Vad beror det pÄ? Men om alternativet Àr att du ska mÄ dÄligt och fly, sÄ vore det vÀl bÀttre att försöka sÀtta grÀnser? De kanske inte alls Àr medvetna om hur deras agerande fÄr dig att mÄ.
Sen undrar jag om din sambo brukar frÄga sina förÀldrar om rÄd ofta, eller om hon kÀnner sig trygg med att ta beslut sjÀlv i frÄgor som rör ert boende, jobb, barn och kanske er relation? Givetvis Àr det fint med en nÀra relation till sina förÀldrar i vuxen Älder, men det finns faktiskt grÀnser som behöver dras Àven hÀr.
Hon behöver inse att Àven om hon Àlskar dem och tycker de gör allt rÀtt, sÄ kÀnner inte du samma, och det Àr en faktor i er relation hon behöver acceptera. Du far dessutom illa, och det kan hon inte negligera. Jag gissar att din sambo har svÄrt att vara sjÀlvstÀndig i mÄnga frÄgor. Det blir sÄ nÀr man har förÀldrar som lÀgger sig i för mycket. Det skapar en slags osÀkerhet. Eller, den bristande förmÄgan att bli sjÀlvstÀndig har skapats Ànda sedan barndomen, skulle jag sÀga.
Men nu Àr det dags för henne att slÄ sig fri en smula. Om hon vill rÄdfrÄga dem, frÄga henne hur det kommer sig att hon inte litar pÄ sitt eget omdöme. Och uppmuntra henne att avstÄ frÄn att be dem om rÄd och istÀllet komma fram till ett eget beslut. Hon kommer sÀkert svara att det Àr skönt för henne att fÄ lite olika perspektiv och att hon vill vrida och vÀnda pÄ en frÄga, och att det inte skadar att frÄga nÄgon som kan. Men jo, det gör det ibland. Hon behöver skaffa sig tillit till sin egen förmÄga, för annars Àr ni för mÄnga i relationen.
Jag tÀnker att bÄde du och din sambo förstÄr att hennes förÀldrar har blivit en del av er kÀrleksrelation. Vill hon verkligen ha det sÄ? Nu vet jag ju inte om det stÀmmer, men risken finns att nÀr du och din sambo har samtal, sÄ kanske hon gÄr runt och funderar pÄ hur hennes förÀldrar skulle tÀnka. I sÄ fall betyder det att du inte bara samtalar med din sambo, utan dessutom med hennes förÀldrar utan att du vet om det. Det blir sÄklart rörigt och betydligt svÄrare för er. Relationer Àr ofta nog sÄ komplicerade och behöver inte ytterligare aktörer som tjorvar till allt.
Lycka till!