Passande nog kallas fenomenet för sjörök och uppstår då luften i de lägsta skikten över land avkyls kraftigt under klara nätter.
Den här kalla, tunga luften kan då rinna ner för sluttningarna mot närliggande sjöar. I skiktet närmast den betydligt varmare vattenytan värms luften upp till ungefär samma temperatur som vattnet och den plockar också upp mycket vattenånga från sjön.
Den uppvärmda och nu fuktiga luften stiger samtidigt som den avkyls genom omblandning med den kallare omgivande luften och vattenångan kondenserar då till små vattendroppar varpå sjörök bildas. På grund av de vertikala rörelserna får dimman ett ganska ojämnt och rörligt utseende. Sjöröken startar vanligtvis någon meter ovanför vattenytan och når inte sällan upp till omkring tio meter.
Vid sträng kyla under vintern kan sjörök också förekomma men består då av iskristaller och brukar istället kallas frost- eller isdimma.