Att känna att man inte hinner byta patienternas sängkläder. Att få dåligt samvete över att inte orka jobba många pass i rad när patienterna behöver kontinuitet. Att små missförstånd mellan kollegor blir fler parallellt med att stressen ökar.
Exemplen kommer från anonyma intensivvårdssjuksköterskor i bland annat Norrbotten och beskriver deras arbete under coronapandemin. De har samlats in inom ramen för ett forskningsprojekt om ”moralisk stress” vid Luleå tekniska universitet (LTU) och Karlstads universitet.
– Det är ett begrepp som beskriver situationer där man agerar mot sina egna värderingar. Som när en sjuksköterska upplever att förutsättningarna för att ge god vård saknas på grund av brist på tid eller resurser. Det kan i längden leda till sjukskrivning eller att man lämnar yrket. Man orkar inte med längre, säger Åsa Engström, professor i omvårdnad vid LTU och en av dem som driver projektet.
Enligt henne råder det inget tvivel om att pandemin har orsakat moralisk stress bland Norrbottens intensivvårdssjuksköterskor. En anledning är att flera av dem under pandemin har behövt rycka in på sjukhus där de vanligtvis inte arbetar.
– Att exempelvis inte vara van vid den medicintekniska utrustningen eller att inte hitta i förråden på sin nya arbetsplats kan ge känslan av att man inte räcker till, säger Åsa Engström.
Inom ramen för forskningsprojektet har hon intervjuat ett 15-tal intensivvårdssjuksköterskor. Hon har märkt att många av dem har ett stort behov av att prata om det senaste årets upplevelser.
– Det är viktigt att diskutera etiska frågor inom vården. Men patienttrycket har ju tyvärr gjort det svårt att hitta tid och resurser till sådana samtal under pandemin.
Enligt Åsa Engström var de ofrivilliga bytena av arbetsplats en av orsakerna till moralisk stress. En annan var att pandemin ledde till besöksförbud på intensivvårdsavdelningarna. Det har nämligen gjort att många sjuksköterskor upplever att de inte lär känna patienterna eller deras närstående.
– Patienterna har ofta svårt att själva kommunicera. Men då kan vanligtvis de närstående berätta om dem. Oftast handlar det om småsaker. Vilken radiokanal de tycker om eller vad de har arbetat med. För många sjuksköterskor gör det att de känner att de vårdar en person och inte ”bara” en patient.