Kusinerna Kjell och Bo Brännström har fiskat kräftor på samma ställe i 18 år. När årets fiske drog igång fick NSD följa med - på ett villkor. Att det inte avslöjas var vi är.
– Du ser ju hur fint vi har det på udden här. Om vi skulle säga "ojdå, vi har fått över tusen kräftor", hur tror du då det skulle se ut här nästa gång?, säger Kjell Brännström.
Lockas med brax
Burarna agnas och uppyxad brax ska locka kräftorna in i burarna.
– Brax har vi alltid kört och det har fungerat i alla år. Det skulle förvåna mig om kräftan är en gourmé, jag tror att allt går ned, säger Kjell när andra agn som älglever och surströmming kommer på tal.
Klockan närmar sig 17.00, det magiska klockslag då kräftburarna får sänkas ned i vattnet. Några båtar har trots det redan börjat cirkulera på älven och det svär man över i Brännströms läger. – Det är synd för man har ju ställen som man vet är bra. Om någon då redan har lagt i där halv fem är det ju inte bra, säger Kjell.
Inbyggd kompass
Mycket riktigt, väl ute på älven så kommer vi till platser där det redan ligger tio flöten där det gäller att hitta en lucka. Kusinerna kan sitt område och har en slags inbyggd kompass över denna del av älven. Efter att burarna sänkts ned är det tillbaka till udden som gäller. Korv, kaffe, godis och mjukkaka står på menyn.
"Social grej"
– Ambitionen är inte att få jätte, jättemycket. Det är mer att fiska och att ha det bra, det är en social grej, säger Bo.
Två timmar efter att burarna sattes ut är det dags för den första av kvällens tre insamlingar av kräftor. Man ror ut och vittjar. "Riktigt bra" säger Bo efter att den första buren har fyllt en av båtens hinkar till hälften. Något färre i de andra, men några problem att få ihop till kräftskiva blir det inte. När vi möter andra båtar låter det annorlunda. "Nja, jooo, jadå, men nä. Ni då?", ropar mannen i den mötande båten. "Nja. Samma", svarar Kjell.
"Det är helt okej det här"
Tillbaka på udden sorterar man ut de kräftor som är för små. De under tio centimeter får en ny andra chans i livet och åker tillbaka i älven. Resterande hamnar i två halvmeterhöga hinkar där kusinerna sedan lottar vem som får vilken.
– Det är helt okej det här. Inte något speciellt bra det här. Men inte dåligt heller, säger Bo om skörden.
Frågan är om man ska tro på det.