Det är hundra år sedan Vasaloppet genomfördes för första gången. Med anledning av detta genomfördes i helgen Jubileumsvasan där 139 uttagna åkare så nära som möjligt skulle använda dåtidens skidutrustning och tidstypiska kläder. Målsättningen med Jubileumsvasan var att så långt det är möjligt återspegla de Vasalopp som deltagarna upplevde under tidiga 1920-talet. Hanna Johnselius från Kalix och Catrin Ingvarsson från Luleå var två av deltagarna i lördagens lopp.
– Det var riktigt, riktigt tufft. De som åkt Nordenskiöldsloppet säger att det här var värre, säger Hanna Johnselius, som samtidigt beskriver loppet som magiskt.
– Det var en historisk resa.
Hon har tidigare åkt ”vanliga” Vasaloppet men ser nu det på ett annat sätt.
– Jag kommer aldrig mer klaga när jag åker Vasaloppet, aldrig någonsin mer på någonting.
Vid målgången, som Hanna passerade efter cirka 16 timmar, möttes hon av vännen Catrin Ingvarsson som kom i mål som andra tjej, med tiden 9.21.
– Jag är supernöjd och jätteglad. Men jag hade stora, stora skavsår som blödde genom två strumpor, säger Catrin.
Ingvarsson berättar att hon började känna av skavsåren i mitten av loppet.
– Jag tror att kroppens adrenalin till slut… Alltså, det försvinner inte men den där akuta smärtan. Men man kan hantera den, säger hon.
Inför prisutdelningen senare på kvällen klädde Catrin upp sig i norrbottensdräkt, som ett sätt att visa och företräda Norrbotten. Men väl på prisutdelningen tog de bara fram segraren.
– Jag gick in på hotellet och bad en kvinna fota mig i folkdräkten, när jag ändå hade tagit på mig den, säger hon och skrattar.
Catrin skippade sedan festen och åkte istället för att möta Hanna.
– Vi hade en bankett, men jag kände att ”Nej, en riktig vän åker inte på fest när man ska ta emot sin kompis”, så jag for till grillen och åt en kebab, säger hon.
– Det har nog aldrig suttit en tvåa i Vasaloppet, ensam på grillen, iförd folkdräkt och ätit en kebab.
Catrin Ingvarsson berättar att hon kommer ta med sig många minnen från Jubileumsvasan.
– Men framför allt de här folkleden, alltså hundratals meter med människor, klädda som om det vore 1920. Det var så häftigt.
– Och otroligt många nya vänskaper har man fått, vänner för livet som man delat det här med, tillägger Hanna Johnselius.