Tom Strang gör sig och hunden Raffe redo för ett eftersök.
I ur och skur. I snö och kyla kallas de ut vid en viltpåkörning – eftersöksjägarna. Tom Strang i Luleå är en av dem.
– När telefonen ringer så tänker man att, ajdå nu har det smällt. Sedan är man i jobbrollen. De flesta eftersöksjägare är passionerade och engagerade människor i arbetsför ålder. De kan kliva upp mitt i natten, fast de vet att de senare ska gå till jobbet. De gör det för det ädla syftet att de ska förkorta djurens lidande, säger han.
Vid en sammanstötning med statens vilt, dit älg och rådjur räknas, ska föraren ringa 112 och rapportera till polisen. De i sin tur kallar ut en eftersöksjägare som är ansluten till Nationella viltolycksrådet, NVR. Vid sammanstötning med ren, som klassas som tamboskap, ska man också ringa 112. Då kontaktar polisen samebyn som får ta hand om det skadade djuret.
– Det är ett brott att inte anmäla till 112 och det kan rendera dagsböter, säger Per-Anders Heikkilä, ansvarig för jakt- och viltfrågor hos polisen. Dagsböter bestäms bland annat utifrån inkomstens storlek och det finns fall där dagsböterna blivit över 20 000 kronor.
Att krocka med ett vilt eller ren kan ställa till med stor skada. Hastigheten är en viktig faktor och polisen satsar på hastighetskontroller för att få ner farterna.
Per-Anders Heikkilä, ansvarig för jakt- och viltfrågor vid polisen, ser att en stor andel av renolyckorna sker längs E10 och då framför allt kring Hakkas.
De djur i Norrbotten som är vanligast att sammanstöta med är älg, rådjur och ren. Hittills i år, till och med 29 oktober, har det i länet skett sammanstötningar med 318 älgar, 259 rådjur och 675 renar. Jämfört med samma tidsperiod 2023 då det var 317 älgar, 329 rådjur och 768 renar, enligt siffror från polisen.
– De flesta renolyckor är längs E10 upp emot Gällivare och framför allt i området kring Hakkas. Där har polisen, Trafikverket och Gällivare skogssameby haft träffar för att komma tillrätta med påkörningarna. Från polisens sida kommer vi att intensifiera hastighetsövervakningen. Trafikverket och samebyn har haft en dialog kring säkerheten i övrigt som viltstängsel och halkbekämpning, säger Per-Anders Heikkilä.
"Vi vill gärna ha kontakt med den som kört på djuret för att få mer detaljerade uppgifter som gör det lättare att hitta det skadade djuret", säger Tom Strang.
Tom Strang berättar att en stor fara vid viltolyckor är att en del av de som passerar en olycksplats kör alldeles för fort. "Vi vill också komma hem", säger han.
Luleå kommun är en av de kommuner som skiljer sig från länet som helhet då det mest vanliga djuret att sammanstöta med är rådjur. Enligt ett medelvärde för perioden 2019–oktober 2024 så är det 65 procent fler olyckor med rådjur än med älg.
– Bilden som folk har av viltolyckor är den döda älgen som ligger någonstans, men omkring 60-70 procent av viltolyckorna är med rådjur. De kan skada bilen och djuren mår dåligt men det behöver inte vara lika allvarligt för bilföraren att köra på ett rådjur som att köra på en älg. Vi jagar dem ganska lite och att de ofta finns nära tätorter gör att de är svåra att jaga. Så de är ett problem även uppe hos oss, säger Björn Sundgren, Jägarförbundet i Norrbotten.
Tom Strang på väg ut i skogen efter att hunden Raffe fått upp ett spår.
Enligt statistiken så ökar viltolyckorna också kring januari då det är mycket snö i markerna, men då är det med älg inblandade. Att antalet viltolyckor även ökar på hösten tror eftersöksjägaren Tom Strang har sin naturliga förklaring.
– Jag tror att det till stor del beror på att gryning och skymning sammanfaller med när folk åker till och från jobbet och att trafiken då blir som intensivast. Jag tror även att det kan bero på att det är brunst då och att djuren ska byta betesplatser, men det är bara djuren som vet, säger han.