TORNEDALEN
– Det stora hindret är den glasvägg som finns mellan länderna som ingen vill ta i eller prata om, att parterna har dolda agendor där man funderar på hur man själv ska få alla fördelar i projekten.
– I varje projekt borde det finnas med en ständig diskussion på dagordningen om just detta och att man törs ta upp problematiken för att kunna komma vidare, säger Bengt Niska.
Idag är Niska ordförande i svenska tornedalingars riksförbund och inne på sin tredje period i gränsälvskommissionen. De senaste 30 åren har han jobbat med gränsfrågor både inom politiken och som tjänsteman och har sett många projekt, stora som små starta upp med pompa och står för att sedan bara försvinna.
– Problematiken kommer när det börjar bli ekonomi i det hela och var olika saker ska vara belägna och i vilken kommun och på vilka ställen. Då handlar det om arbetstillfällen och pengar, och det är här de dolda agendorna kommer in och allt blir ett spel, säger han.
Niska säger att det den osynliga gränsen han själv kallar för glasväggen som gör att projekten blir kaffedrickande, diskuterande och beslut om nya möten och att projekten till slut dör ut.
– Mognaden i att man orkar se längre än tillfället måste finnas. Alla kan inte alltid få alla positiva fördelas samtidigt, men i grunden vinner regionen om man kommer förbi det, säger Bengt Niska.
Vi pratar om det EU-finansierade mångmiljonprojektet Meänmaa i Pajala. I fredags skrev Norrbottens media skrev om det gränsöverskridande projektet med finska Kolari, även det en liten avflyttningskommun, som startade då Northland Resources planerade att starta upp gruvverksamheten på både finska och svenska sidan.
Då trodde man att kommunerna stod inför stora möjligheter med tusentals nya arbetstillfällen och en efterlängtad inflyttningsboom. Så blev det inte, och projektet dog obemärkt ut och blev till ingenting.
– Det var ett gigantiskt projekt där vi till och med diskuterade en gemensam kommun. Hade det bildats och med en gemensam skattesats tror jag inte att samma diskussioner om var investeringar skulle göras hade förts, säger Niska.
Meänmaa hade en förankringsprocess i både kommunstyrelsen, kommunfullmäktige, mellan avdelningar och olika grupper i kommunen och man såg över möjligheterna till gemensamma kommunval sett till ländernas olika lagstiftning.
– Nu är det så länge sedan och varken jag eller någon av de andra inblandade från Kolaris sida sitter kvar. Men det är på grund av just glasväggen det inte fungerade. Den mogenheten som krävdes fanns inte och projektet stupade. Det hände då, och det händer nu med andra stora projekt, säger Niska.
Niska menar dock att man måste fortsätta med att försöka hitta ett samarbete och säger att alternativet är att perifera kommuner fortsätter att vara isolerade.
– Det är som med gränshandel. Det gynnar alltid någon men inte alltid samtidigt. Men man måste komma bort från landskampen. Från finskt håll hör man att vi måste vinna över Sverige, och från svenskt håll att det här ska inte finnarna få vinna, säger Niska.
Han lyfter att det inte bara är mellan gränskommuner länder emellan de här problemen finns utan även inom landet och länet där ekonomi börjar komma in i bilden och en part inte kan vinna allt.
– Ser man till Lapplands kommunalförbund fungerade det väl under en lång tid då alla hade fördelar. Men där i likhet som vid gränsen började problemen när det handlade om att slå ihop avdelningar, och det blev ett enda långt diskuterande och funderande. Undantaget är den gemensamma satsaningen Lapplands gymnasium, säger Bengt Niska.
Han utvecklar sitt resonemang och säger att det i grunden handlade det om att man tänkte på hur just "vi" ska få den här delen och inte någon annan kommun, och inget annat.
– Så länge man är på den nivån att man får gemensamma saker från pengar utifrån så fungerar det, men när det handlar om insatser och investeringar så sätts protektionismen in som är förödande för projektens möjlighet att nå ända fram.