Artikeln publicerades ursprungligen i samband med hovrättsförhandlingarna i november 2017 och kan delvis innehålla inaktuella uppgifter.
Svetten tränger fram under kepsarna och solen steker i ryggen. Nere vid en liten sjö lättar packningen från ryggarna och två italienska ripjägare knyter fast sina hundar och lägger sig i en sluttning.
Kepsarna åker ner för ögonen. Jaktguiden Roger Jakobsson går fram till sjön och fyller kaffepannan. Det är den 25 augusti, ripjaktens första dag, och fjällvärlden har intagits av småviltsjägare och deras hundar. I vissa områden blir det trångt, och jaktkorten säljer slut. Men vid fjället Rautukero, någon mil nordväst om Kiruna, har Roger Jakobsson hittat en lugn plats åt dagens guidning.
Många gånger styr koordinaterna dock mot andra marker, där Girjas sameby har sitt sommarbete.
Den fjällmark som kanske blivit den mest omdiskuterade i landet den senaste tiden.
Det var i maj som rättegången där samebyn stämmer staten för att få tillbaka rätten att förvalta småviltsjakt och fiske påbörjades. Statens advokater Jonas Löttiger och Hans Forssell samt Girjas advokater Peter Danowsky och John Olsson plöjde igenom det ena historiska dokumentet efter den andra. Dagarna blev långa och många innan rätten meddelade att det var tid för överläggning. När tiden nått slutet av augusti är det fortfarande lång väntan kvar på domen, men jaktguiden Roger Jakobsson hyser inga tvivel om vad utfallet kommer att bli.
– Det är statens mark, och den är till för hela svenska folket. Jag har mycket svårt att se något annat än att staten går vinnande ut ur den här processen. Den som äger marken är staten, och då är det staten som har jakt- och fiskerätten, säger han medan han drar i gång gasköket.
Kampen om fjällen: "Staten ska göra sig kvitt det rasistiska oket"
Kampen om fjällen: "Marken är till för hela svenska folket"
Kampen om fjällen: "Jag har hört det komma i flera års tid"
Vattnet bubblar upp medan han berättar om ett gott samarbete mellan hans egen verksamhet och Girjas sameby, där han kunnat hyra stugor på området när han tagit dit jaktgäster. Finländare, norrmän, italienare, tyskar och fransmän. Intresset för den exklusiva jakten finns i många länder och Roger Jakobsson tror att den säljjakt som bedrivs av guider är det minsta problemet för samebyarna som upplever ett högt jakttryck inom betesmarkerna. Det största problemet menar han är jägarna som inte riktigt förstår eller accepterar rennäringens villkor.
En acceptans som han tror främst saknas länsinvånare från kusten samt jägare från Norge och Finland som ofta jagar på egen hand utan lokalkännedom om var rennäringen bedrivs olika tider på hösten.
– Ibland blir det stora avlysningar än fast det inte är renar på platsen. Nästa gång som det verkligen behövs en avlysning så skiter folk i det och går ändå dit och jagar, för sist fanns där ändå inga renar, förklarar han.
På frågan om han tror att konflikterna rotar sig på den lokala nivån svarar han ja.
Att det finns en respektlöshet som pyr mellan lokala jägare och renägare.
– Jag kan lova att 99 procent av de utländska jägare som kommer hit som jag träffar är oerhört försiktiga. De jag träffar vet ingenting om förutsättningarna, och det är just därför de vill ha en guide.
En av de jägare han pratar om kommer fram och tar emot en kåsa med kaffe. Under tiden berättar Roger Jakobsson vidare om de marker som står på spel. Obrutna vidder, en pärla i fjällvärlden. Sedan 1993 har jakten i dessa marker förvaltats av staten och därmed har möjligheter för de som inte är kommuninvånare öppnats upp. Innan dess var jakten på statlig mark ovan odlingsgräns sluten, och de som kunde jaga var i stort sett bara samebymedlemmar eller de med rätt sorts kontakter. Nu finns en oro bland jägare att jaktförvaltningen återvänder 22 år bakåt i tiden. Men Roger Jakobsson känner själv ingen sådan oro.
– Jag tror många är oroliga för att det kommer bli svårare och dyrare att driva jaktturismen. Jag är inte särskilt orolig. Får samebyn förvaltningen så måste de ju tjäna pengar, men jag tror inte att det handlar om kapitalisering utan att få bättre kontroll över var folk vistas, säger han.
Det är det femtonde året Roger Jakobsson leder ut människor på fjället för att jaga ripor. Om staten förlorar målet mot Girjas så tror han ändå att hans verksamhet kan fortsätta i stort sett som förut.
– Det sämsta alternativet är att ingen förvaltar, där det blir vilda västern och alla gör som de vill kors och tvärs. Han stoppar ner kaffepannan i ryggsäcken och en uggla som suttit i ett träd breder ut sina vingar. Fågeln sätter av i riktning mot de omtalade markerna där samebyn förbereder sig för att samla renarna till slakt.