Hon bestämde sig förra året när två tjejer ute på ett liknande projekt sprang förbi Saltoluokta fjällstation, där hon jobbar.
– Då tänkte jag "coolt". Sedan visade det sig att de hade avbrutit, säger Elin Strannegård.
Innan jul hade hon bestämt sig för att ta sig an de 454 kilometrarna i löparskor. Hon kommer att springa i snitt närmare 38 kilometer om dagen.
Hur tränar man inför det?
– Man springer och springer och springer! Jag har sprungit en del med ryggsäck också, för det är ju det jag kommer att behöva göra. Man kan ju inte förbereda sig fullt ut för något sådant här, men jag har haft en bra utgångspunkt eftersom jag jobbar på fjällstation.
Något hon oroar sig för är vädret. Till en början ser det bra ut, men det kommer att hinna mulna igen innan hon når målet i Abisko.
– Det blir halt på stenarna. Att vara blöt är okej, men när det är halt är det lätt att man vrickar fötterna.
Elin Strannegård har med sig mat för två dagar – sedan har hon skickat ut depåer som väntar på henne längs vägen.
– Men fortfarande är mycket av vikten mat. Sedan är det rent kalorimässigt omöjligt att få i sig allt som jag kommer att springa bort, säger hon.
Vad mer har du med dig för att hålla humöret uppe?
– Jag har med mig musik i min iPod. Jag har laddat ner flera sommarprat, några riktiga radiodängor och lite lugn musik. Jag brukar lyssna på Maxida Märak när jag springer. Att lyssna på henne när man springer på fjället är en upplevelse.
En anledning till att hon vill springa hela Kungsleden är att hon inte känner till att någon kvinna ska ha gjort det tidigare.
– Jag funderar på om det är så att kvinnor inte har gjort det, eller om kvinnor inte skryter lika mycket som män. Jag är inte säker på om jag kommer att klara det, men jag hoppas ändå att det kan uppmuntra fler att försöka, eller att någon kvinna ska dyka upp och säga "jag har redan gjort det", säger Elin Strannegård.