Mannen i 40-årsåldern försökte hjälpa sin tonårsdotter som hade problem. Bland annat hade han hört att hon skickade nakenbilder till andra. För att få hjälp kontaktade han socialtjänsten där han fick uppmaningen att skaffa bevis.
Mannen sökte upp dotterns kamrat och hon bekräftade hans misstankar.
Hos kamraten fick han se bilder och filmer och han filmade av dem med sin mobiltelefon. I en film finns även en av dotterns kamrater med och det är den filmen mannen åtalas för.
Han sökte på nytt socialtjänsten, men innan han fått tid där tog han kontakt med polisen. Där visade han filmerna. Polisen krävde att få namnet på den som gett honom filmerna, något han vägrade.
Mannen uppmanades både av socialtjänst och polis att inte radera filmerna.
Mannen åtalades misstänkt för ringa barnpornografibrott, men domstolen friar honom.
I domen stöds mannens historia av en arbetskamrat som hjälpt honom att försöka får dottern på bättre vägar och som också har pratat med mannens kontakter på socialtjänsten och hos polisen.
I domen resonerar tingsrätten kring brottet. Man konstaterar att filmerna utan tvekan var av tydlig barnpornografisk karaktär, men också att mannen uppmanats av polisen att behålla filmerna.
Telefonen blir han av med, trots frikännandet.
Åklagaren har uppgett att det krävs att mobiltelefonen förstörs för att filmen på ett säkert och beständigt sätt ska försvinna. Om innehållet endast raderas kan det återskapas.