2002 fattade riksdag och regering beslutet att sälja tio procent av Sveaskogs dåvarande markinnehav. Det var i samband med att skogsmarken i skogsbolaget Assi Domän förflyttades till Sveaskog.
– Då gjorde man en bred politisk överenskommelse om att sälja ut. Syftet är att stärka enskilt skogbruk i glesbygd. Av de tio procenten har vi sålt 7,5 procent i hela landet, säger Sören Åhlund.
Allra mest skog har sålts ut i Norrbottens inland. Mellan åren 2003 och 2013 har 500 skogsaffärer genomförts.
– Vi har fått in lite nya skogsägare, som inte ägt skog sedan tidigare, säger han.
Just nu är det inte så stort sug efter skogsfastigheter. Det märker Henrik Bucht, på Norra skogsägarna, en ekonomisk förening bestående av privata skogsägare.
– Det är lite avvaktande. Under året har det varit en prisnedgång på fastighetsmarknaden som vi inte upplevt tidigare, priserna har fallit med tio procent. Tidigare har det bara stigit år efter år.
Enligt honom håller kategorin "traditionell skogsägare" på att förändras. Bilden av en jordbrukare som bor på fastigheten och högg sina timmerstockar, har mer och mer blivit distansägare som äger skogen och arbetar med något annat.
– Skogen går i arv, vissa väljer att avsluta och sälja fastigheten och då är det ofta större skogsägare som köper upp den. De placerar sitt kapital i skogen, istället för att köpa aktier, säger Henrik Bucht.
Vilken är den finaste skogen?
– Den kustnära som ligger relativt nära Luleå och Piteå. Det är tillgängligt. Skogsägaren kan lätt besöka skogen, och få en överblick. Det är lättare att nyttja den skogen, säger Bucht.
300 hektar produktiv skogsmark vid kusten kan vara värd mer än större arealer i inlandet.
Carina Olofsson Boström, Skogsstyrelsens distriktschef i södra Norrbotten, säger så här:
– Tallskog är den dyraste skogen. Det ska vara höga träd, relativt tätt då blir det mycket volym. Helst ska den ligga nära sågverk och industri. Runt Piteå, längs Piteälven, finns bland de dyraste skogarna. Det är privatägda, säger hon.