Tidigare har SVT rapporterat att poliser säger upp sig i besvikelse kring den nya polisorganisationen, där Sveriges 21 polismyndigheter blev en den första januari i år. Tanken var att polismyndigheten skulle bli en stor sammanhållen myndighet.
– Vi ser ingen tydligare styrning av verksamheten, fastän det är en myndighet så gör man på olika sätt i olika delar av landet. Men inte i allt, säger Torgny Olofsson ordförande i Polisförbundet nord.
Torgny Olofsson menar att omorganisationen på sätt och vis har inneburit en toppstyrning av polismyndigheten och polisens verksamhet. I och med att rikspolischefen bestämmer, och de regionala polischeferna sitter i samma ledningsgrupp, försvinner möjligheten för en regionchef att överklaga ett beslut som hen varit med och fattat.
– Vi i Norrland kommer att känna av det här, för vi ska ju på sikt bli färre poliser. Man ska omfördela resurser där de bäst behövs, alltså där det finns folk. På mindre orter, i de mindre kommunerna, så kommer de ju att få ännu längre, ännu glesare mellan besöken av polis, säger Torgny Olofsson.
Toppstyrningen innebär att regioncheferna får svårare att styra sin egen verksamhet och utvecklingen går åt ett annat håll än vad Torgny Olofsson skulle önska:
– Man har försökt få ut polisen och man ska bli mer synlig för allmänheten, och här har man inte alls lyckats.
Med färre poliser på gatan ser Torgny Olofsson detta som en ytterligare avveckling av landsbygden.
– Man kan börja ifrågasätta rättssäkerheten, och medborgare i Kiruna och Stockholm ska ju ha samma rättigheter där. Så är det ju inte. Skattepengarna är ju inte samma värld för oss alla.
Länskommunikationscentralen (LKC) som finns i Luleå kommer att flyttas till Umeå, då huvudorten för regionen är där.
Från Polisförbundet nord jobbar man för rekrytering till de mindre orterna – Gällivare, Haparanda och Överkalix nämns vara i behov av fler poliser. Samtidigt har polisen svårt att locka och hålla kvar poliser i yrket. Äldre poliser, nära pensionsåldern, får inte gå ner i tid utan tvingas att förtidspensionera sig. Yngre poliser har svårt att få tjänstledigt om det inte handlar om statliga jobb eller utbildning, och lönen upplevs inte motsvara det arbete som utförs, ”de känner sig inte rätt värderade”, menar Torgny Olofsson.
– Då väljer man helt enkelt att sluta. Vi ser uppsägningar lite då och då.