Sofia Perä är biträdande projektledare i det omfattande projektet Reborn.
Det handlar till övervägande del om flottningsdammar i mindre bäckar och biflöden till exempelvis Råneälven och Piteälven, men det kan också vara kvarndammar.
– Länsstyrelsen har jobbat drygt tio år med åtgärda vandringshinder. Innan dess var det Fiskeriverket som skötte arbetet, säger Sofia Perä, vattenhandläggare vid länsstyrelsen.
Före åtgärd i Mörttjärnbäcken. Dammen var så stor att den togs bort med grävmaskin 2020.
Hon är biträdande projektledare i miljöåterställningsprojektet Reborn, som i Norrbotten omfattar vattendrag i Råneälven, Piteälven, Kalixälven, Åbyälven och Byskeälven.
– Det kontinuerliga arbetet med att ta bort dammar sköts bland annat med hjälp av nationella pengar från Hav- och vattenmyndigheten, säger Perä.
I år kommer dammar i bland andra Vitbäcken, Aimobäcken och Solälven att rivas. För att få en smidig process har länsstyrelsen valt objekt där man inte behöver gå till domstol för att få göra åtgärder, alternativt valt att anpassa åtgärderna.
Efter åtgärd i Mörttjärnbäcken. Bäcken tillhör Råneälvens avrinningsområde. Åtgärden genomfördes 2020.
– I några fall räcker det med tillstånd från markägaren och samråd med kulturexperter på länsstyrelsen. Ibland väljer vi att inte ta bort dammfästen. Det kan till exempel handla om kulturvärden som inte får röras. I arbetet med vandringshinder har vi ett samarbete med skogsbolagen Sveaskog och SCA, säger Sofia Perä.
Byggena påverkar fiskens reproduktionen och miljön för andra vattenlevande djur och växter negativt. Länsstyrelsen räknar med att det finns ungefär 1000 liknande dammar i länet, varav hälften utgör vandringshinder.
Dammen i Mörttjärnbäcken revs 2020. Bäcken tillhör Råneälvens avrinningsområde.