26 april: Anna Barthold klipper ner nätet under korgen i Luleå energi arena och trär det över huvudet, dansar runt på parketten med trådarna som ett halsband, en amulett.
10 maj: Tim Kearney gör exakt samma sak.
Inom loppet av två veckor har jag bevittnat två norrbottniska lag stå för den största bedriften svenska klubbar kan utföra. Med basketgulden utdelade är vintersporternas tid officiellt över. Det börjar vara dags att sammanfatta en fantastisk säsong.
Ännu en.
Luleå Hockeys damer gick till semifinal, herrarna tog sig trots allt till slutspel. Luleå Basket och BC Luleå tog varsitt SM-guld. Charlotte Kalla och Marcus Hellner tog VM-medaljer i Lahtis. Allt det där – och så mycket mer. Kalix Bandy, Boden Handboll, BBS, Anton Lahdenperä, Ylva Stålnacke, Alexander Majorov, skidorienterarna, skotercrossåkarna, alla de hjältar som sliter och kämpar med ungarna, jobbet, huset och hunden – men ändå klarar av att hålla en nivå strax under den absoluta världseliten.
Vill ni veta det sjukaste? Det här var bara medelgod utdelning, sett till förutsättningarna. Inom en någorlunda snar framtid kan Norrbotten faktiskt ha fyra lag som tar SM-guld samma säsong. Det skulle vara ett makalöst facit för ett län med i stort sett samma befolkningsmängd som Uppsala.
Det finns inte särskilt många av oss – men herra jumala, vad vi kan det här med idrott.
De fyra gulden låter som en utopi, ett segerrusigt delirium från en guldgranatchockad krönikör, men Luleå Hockeys damer kommer att vara en mästarkandidat varje år föreningen tar sina utfästelser om seriös satsning på allvar. Herrarna kan definitivt, om de nu får ordning på verksamheten, också nå dit.
Ni ska också komma ihåg att det inte var jättelänge sedan det här länet faktiskt inte kunde vinna över huvud taget. Ruddalen 1992, Brynäs vändning mot Luleå 1993, Plannjas missade lägen i mitten av 90-talet – norrbottniska klubbar förlorade. Under norrsken och midnattssol lyckades lag efter lag slarva bort sina största framgångar på ett stundtals nästan mirakulöst sätt och det var inte förrän Luleå Hockey faktiskt vann 1996 som det gick upp ett ljus för resten av länet.
”Fan, de kunde – då kan nog vi också!”
Sen kom Plannja, sen kom Luleå Basket, sen kom alla andra lag och kompletterade den ständigt rätt välmående stammen av individuella idrottare. Det är en remarkabel förvandling som skett på bara två decennier – och med den i åtanke framstår det som självklart att sikta på en norrbottnisk guldkvadruppel.
Jag vet, ni vrider er i plågor när ni läser det här. Tro mig – jag vrider mig i plågor när jag skriver det.
Vi är ju inte så här, vi här uppe. Vi slår oss inte för bröstet och tror vi på oss själva gör vi det i smyg, lite skamset sådär. Självhävdelse är som en tröstäten tvåliters glasslåda klockan tre på natten för den genomsnittlige norrbottningen.
Men jag tror att en smula provinsiell stolthet skulle göra er gott.
Gud ska veta att ni förtjänat den.
Efter snart ett decennium som sportkrönikör på Norrbottens största tidning vågar jag påstå att det inte finns någon annan svensk region där folket är så intresserat av idrott i begreppets allra vidaste definition. Det spelar ingen roll om det är damer, herrar, basket eller bandy – intresset bara ökar. Det kanske låter konstigt, i en tid då jätten i branschen dras med vikande publiksiffror, men vi ska komma ihåg att Luleå Hockey inte spelade särskilt bra i fjol.
Den som slår ihop siffrorna för samtliga lagidrotter, fyller på med alla välbesökta skid-, motor- och andra tävlingar, inser att det faktiskt är galet många norrbottningar som följer alla möjliga sporter.
Ni är helt enkelt stolta över och intresserade av era idrottare – med all rätt.
Det intresset har gjort det här idrottslänet framgångsrikt.
Det intresset kommer att göra det ännu framgångsrikare.
För lagom till att ni läst färdigt den här regionalt självgoda krönikan och sörplat i er sista kaffeslurken vaknar hundratals, kanske tusentals, barn i Sören och Samakko, Lauker och Lakaträsk, Harrioja och Hortlax med ett ryck. I dag ska de försöka bli lika bra som Charlotte Kalla, Emma Eliasson, Adam Rönnqvist eller Emmy Nordmark – och i morgon kommer de att försöka igen.
Vissa av dem kommer rent av att lyckas.
Norrbotten är ett fantastiskt län. Det kommer att bli ännu bättre.