Just nu följer Sverige och Norge olika lagar och regler när det gäller den gränsöverskridande renskötseln. Det har lett till rättegångar och konflikter.
Svenska samebyar använder mark på norsk sida för sommarbete medan norska samebyar använder samma marker under vintern. Gränsbetet har reglerats av det så kallade Lappkodicillen, ett traktat från 1751, som anses som föråldrad av vissa.
1972 undertecknades en mellanstatlig renbeteskonvention som upphörde att gälla i april 2005. 2004 föreslog Norges regering en förlängning med tre år. Sedan Svenska samernas riksförbund, SSR, motsatt sig en förlängning meddelade den svenska regeringen till den norska att man inte önskade förlänga överenskommelsen. Regeringen bedömde då också att Lappkodicillen tills vidare skulle anses gälla. Det accepterades inte av den norska regeringen som har stiftat en lag som i stora delar efterliknar den tidigare konventionen.
Sedan 2003 har förhandlingar om en ny renbeteskonvention pågått både från norskt och från svenskt håll vilket under 2009 ledde fram till ett nytt konventionsförslag om gränsöverskridande renskötsel i oktober 2009. Denna har ännu inte ratificerats.
Saarivuoma kräver nu att utrikesdepartementet protesterar mot det folkrättsbrott som man anser att Norge begår samt att UD arbetar för att "Renbetesförhandlingsdelegationens arbete fryses tills rättsläget klarlagts, Norge upphävt konventionslagen från 2005 samt upphört att kränka folkrätten".