Jag är 40 år och har ett distansförhållande (30 mil) sedan fyra år tillbaka, och eftersom vi båda har barn i skolålder sedan tidigare på respektive ort finns inte möjlighet att flytta ihop än på länge. Vi har båda barn varannan vecka. Den vecka vi inte har barnen träffas vi, oftast blir det fredag till söndag. Vi har gått in i detta med vetskapen om att vi inte kommer att kunna bo tillsammans under lång tid fram över.
Vi har det bra tillsammans och jag kan inte tänka mig någon annan. Men jag kan ändå känna mig ensam i och med våra separata liv. Även den vecka jag har barnen kan jag känna mig ensam utan en partner som fysiskt är närvarande. Att inte ha någon att dela vardagen med och uppleva barnen tillsammans med känns ibland väldigt tomt. Dessutom bor även min övriga familj och de flesta vänner på annan ort.
Jag undrar vilka tips du har för hur man stärker ett förhållande och teamkänslan på distans? Det vanliga annars brukar kanske vara att man skaffar gemensamt boende, barn och så vidare. Vad är nästa fas i ett distansförhållande? Hur skapar vi banden som gör att det känns som att vi är i samma lag och lever livet tillsammans trots att vi inte bor ihop och ses varje dag?
Hälsningar
Emma
Svar:
Hej Emma!
Tack för ditt fina mail. Dina frågor är fullt förståeliga och du delar dem med ganska många. Man brukar säga att ungefär 5-10 procent av alla förhållanden är distansförhållanden. Jag ska ge dig några tips och avsluta med något som kanske känns lite vågat men väl värt ett försök.
För det första så tänker jag att du behöver fundera ordentligt över vilka dina viktigaste behov är. Alltså vad är det du saknar allra mest? Är det att kunna dela vardagens olika utmaningar gällande barnen, dina egna funderingar kring jobbet, tackla känslan av att vara ensam att lösa allt som uppstår? Om det är just känslan av att dela vardag så föreslår jag faktiskt att ni får som rutin att slå igång videosamtal med varandra så ofta ni kan. Gör det när ni lagar mat till exempel, och prata om hur dagen har varit. Lufta dina tankar och bekymmer medan livet i köket pågår och skapa på så sätt en slags känsla av att ni deltar i varandras liv även om ni inte är på samma plats. Jag tror det är viktigt att få det som en rutin så ni delar med er, vill ge varandra råd, känna er lyssnade på och avhjälpa känslan av ensamhet.
Om du istället saknar känslan av att ha en gemenskap som bygger på framtidsdrömmar eller en tydlig plan för hur ni vill leva tillsammans, så är det något du behöver adressera. Jag förstår situationen, att ni inte kan flytta ihop på många år, men du behöver vara ärlig med din känsla ändå. Ibland är det inte den praktiska lösningen som måste finnas, utan bara en förståelse för ditt behov och dina känslor. Känner du dig sedd och förstådd i det? En del distanspar kan dock behöva något praktiskt som skapar gemenskap. Till exempel en stuga man äger tillsammans som ni verkligen känner är enbart ert projekt. I den kan ni lägga era drömmar om framtid och bygga den där känslan av att det är ni, och kommer att vara det.
Om du istället saknar den fysiska intimiteten, som ju är väldigt viktig för att bygga en vi-känsla, så vill jag föreslå följande: Skriv när du längtar efter din partner rent fysiskt. Berätta vad du skulle vilja göra. Tillåt er att känna sexuell upphetsning på distans och uttryck det ofta. Det skapar ett pirr att få sådana meddelanden, och det bygger den där känslan av förväntan, längtan och åtrå som ni kan behöva dagarna ni är ifrån varandra. Vågar ni och är ni beredda att utmana er så tycker jag ni ska onanera tillsammans med video i mobilen. Även det ökar känslan av närhet och att ni hör ihop i vardagen.
Kort och gott tycker jag ni ska använda modern teknik för att se till att ha kontakt så ofta ni bara kan. Men ni behöver fylla kontakten med det innehåll ni båda saknar. Så första steget är alltså att grundligt gå igenom vad ni båda har för behov som behöver tillgodoses. Ha det samtalet med din partner, blodigt ärligt, och ha i åtanke att allt inte måste lösas rent praktiskt. Ni kommer långt med att enbart känna er lyssnade på och förstådda. Själva delandet är det som skapar samhörigheten. Hoppas du finner några av råden hjälpsamma.
Lycka till!