Som NSD nämnt tidigare startades uppropet för att öka säkerheten på E10 efter att två män miste livet i en frontalkrock vid rastplatsen Stenbron utanför Gällivare, i januari 2014.
Tiden har gått och olyckorna har fortsatt att ske längs vägen som är en av länets allra mest olycksdrabbade.
Över 800 personer har skadats i olyckor på E10 de senaste 20 åren. Enligt statistiken från tiden före dödsolyckan 2014 omkom 24 personer i olyckor under åren 2004-2013, medan 10 personer skadades allvarligt. Tioårsperioden 2014–2023 dog 14 personer och 8 skadades allvarligt.
Oftast är skadorna lindriga och det handlat om drygt 600 personer, jämnt fördelat under respektive tioårsperiod.
Ole Russ, statistiker på Transportstyrelsen, menar att en del av anledningen till att antalet allvarliga olyckor minskat går att förklara i generella termer, det handlar till exempel om att bilarnas krockskydd förbättrats.
– Moderna bilar är säkrare och människor har lägre risk att bli skadade. En modern bil kan bli hoptryckt medan den gamla var mer av en stållåda. Nu är det bilen som tar upp en del av smällen och det är så per design, säger han.
Han menar också att det skett en generell översyn av trafiknätet, där många vägar i Sverige fått längre maxhastighet.
– Framför allt rör det sig om vägar där det tidigare var 90–100 kilometer i timmen där det nu blivit 80 kilometer i timmen, säger Ole Russ.
På E10 finns flera sträckor som fått sänkt hastighet, bland annat har NSD tidigare uppmärksammat sänkningen mellan Gällivare och Leipojärvikorsningen. Hastigheten har även sänkts från 80 till 60 kilometer i timmen genom byn Skaulo och längre ner mot kusten har sträckan Morjärv-Töre fått sänkt hastighet från 100 till 90.
Ett annat sätt att sänka farten är att se till att de angivna maxhastigheterna hålls med hjälp av fartkameror. I dagsläget finns 32 trafiksäkerhetskameror längs de drygt 40 milen från Töre till Riksgränsen. 17 av dem var etablerade redan 2013 och 15 har tillkommit till idag. Ytterligare nio nya platser är identifierade och under projektering.
En annan avgörande faktor när det kommer till att sänka antalet allvarliga olyckor på vägarna är att minska möjligheten att mötas oskyddat i trafiken. Därför har det blivit vanligare med mötesseparering i det svenska vägnätet.
På E10 har det dock bara tillkommit en mötesseparering och det är från Vittangi-korsningen till Mertainen. Det finns även planer på att anlägga en 2+1-väg på sträckan Avvakko-Lappesuando, samt mellan Kiruna och Kauppinen, eller Jukkasjärvikorsningen.
Det finns även planer på att bygga 2+1-väg mellan Morjärv och Svartbyn, en sträcka som enligt Trafikverkets Maria Nordström, planerare på Trafikverkets region norr, är planerad att börja byggas 2025. På vissa ställen har E10 enbart breddats till tre filer men inte fått något mitträcke, ett sådant exempel är Muorjevaarabacken. Här har vägen också fått mitträffling för att höja säkerheten, liksom på sträckorna Gällivare-Töre och Mertainen-Kiruna.
Enligt Maria Nordström bör man vara försiktig med att dra slutsatser kring de statistiska förändringarna gällande de allvarligare trafikolyckorna på E10. Hon menar att det trots allt går ett begränsat antal fordon på E10 och att antalet svåra olyckor inte varit så många att man på något enkelt sätt kan dra slutsatsen att det faktiskt skett en förändring till det bättre.
– För att etappmålet om antalet omkomna till år 2030, och i förlängningen nollvisionen, ska bli uppfylld så krävs ett systematiskt trafiksäkerhetsarbete grundat på fakta utifrån kända olycksrisker. Olyckor sker slumpmässigt utmed vårt vägnät. Det krävs insatser av olika karaktär för att minska olyckornas utgång, det vill säga att en mindre omfattning av personskador sker till fördel för plåtskador, säger hon.
Maria Nordström menar att det, ur ett trafiksäkerhetsperspektiv, är effektivt att i första hand arbeta med att säkra upp vägar som har både högre trafikflöden och hastigheter, och framför allt att arbeta fokuserat på platser där många olyckor har skett historiskt.