– Det är ett stort åtagande av staten att ta över föräldrarollen. Ofta handlar det dessutom om barn vars föräldrar inte alltid tillgodoser deras intressen. Så de här barnen är extremt sårbara, utöver att de är minderåriga har de ofta också ett svagt socialt nätverk, säger Stefan Wiklund, docent i socialt arbete vid Socialhögskolan i Stockholm.
Enligt honom skapar de sänkta kraven brist på trovärdighet.
–Sen det kommit så många ensamkommande flyktingbarn har det blivit en stor efterfrågan på utbildad personal inom socialt arbete, men då finns det en tendens att kvalitetskraven sänks till följd av ökade kostnader. Man kan fråga sig varför man över huvud taget ska ha kvalitetskrav om de är så lätta att omförhandla, säger han.
Som exempel jämför han med vården på ett sjukhus, där skulle det inte komma på fråga att anställa outbildad personal.
Men det är inte bara bristen på utbildad personal som drabbar barnen. Han understryker också vikten av kontinuitet i relationerna mellan behandlare och klient.
– Behandlingsarbetet bygger på relationsskapande, därför har en hög omsättning på personal sannolikt också en negativ effekt på vården, säger Stefan Wiklund.
En del forskare hävdar till och med att kontinuitet i relationerna är viktigare än själva behandlingsmetoden.
– Naturligtvis kan även outbildade personer vara duktiga på att etablera relationer, men jag tycker det är önskvärt att personalen på de här hemmen har en relevant utbildning, säger han.