I början av 00-talet togs järnmalmsproducenterna på sängen. Plötsligt fanns det tecken på att priset på järnmalm skulle stiga.
– Före priserna stack iväg så hade marknaden upplevt rejäla prisminskningar i över 20 år. Sedan 80-talet hade priserna sjunkit fram till 2003. Man var ju väldigt oförberedd på att öka sin produktion. För då hade man haft två decennier med fokus på kostnadsminskningar och produktivitetsökningar, säger Linda Wårell, biträdande professor i nationalekonomi vid Luleå Tekniska Universitet som har forskat på järnmalmspriset.
Det var Kina som kom med ett oväntat skrik efter järnmalm. Men det fanns inte tillräckligt med järnmalm för att mätta landet. Gruvbolagen världen över svarade med storsatsningar och riskprojekt.
– Man kanske var lite oförberedd på den här effekten av en ökad efterfrågan.
Priset steg skyhögt och slog hela tiden nya rekordnivåer. Från att ha legat på runt 12 dollar per ton järnmalm i början på 00-talet, låg priset på runt 170 dollar per ton 2010. I Norrbotten började LKAB väcka liv i nya gruvprojekt, och Northland Resources satte spaden i marken Tapulivuoma i Kaunisvaara.
Samtidigt svarade bland annat världsjätten Vale i Braslien med att bunkra upp enorma mängder järnmalm. En medveten överproduktion satte fart vilket pressade priserna och många mindre järnmalmsproducenter hade svårt att konkurera.
LÄS MER: Gruvkris på väg mot Sverige
Utbudet världen över kom ikapp efterfrågan och ett första prisras skakade marknaden sommaren 2010. Det blev tydligt att trenden hade vänt. Priset har sedan dess rasat. I Kina, världens ledande stålkonsument, sjönk priset i veckan till 43 dollar per ton, enligt The Steel Index. Det lägsta sedan 2008.
– Det som har hänt är att de stora företagen har ökat sin produktion mycket. Och då i samband med att Kinas efterfrågan avtar en del så får det effekt på priserna.
Men man kan också vända på steken och säga att priset på järnmalm i dag är på en historiskt sett mer normal nivå.
– För 15 år sen låg det på 30 dollar per ton. Så det är inte extremt låga priser. Då måste det ned ytterligare.
Och trots det låga priset så behöver världen järn.
– Jag tycker ändå att det är viktigt att komma ihåg att efterfrågan i dag är betydligt högre än vad den var för tio år sedan. Men vi har haft en situation där prisnivåerna har varit extremt höga. Det har speglat att efterfrågan från Kina stack iväg mycket snabbare än vad företagen kunde leverera. Men nu är vi i en situation där bolagen har kommit ikapp, vilket ger oss den här situationen med nedåtgående priser.
Finns det någon ljusning?
– Det finns väl inga direkta tecken på att det kommer vända uppåt. Men däremot kan man fundera på hur djupt det kan gå. Det är svårt att svara på.
Många frågar sig om det kraftigt växande Indien kan väcka liv i järnmalmsmarknaden.
– Men det är ändå väldigt svårt att tro att efterfrågan på järnmalm kommer att öka på samma sätt som när Kina utvecklades. Det är en helt annan ekonomi och deras produktion är inte lika stålintensiv som i Kina, säger Linda Wårell.
En våg av nedläggningar har svept över världen, bland annat i Kina och Australien där media har döpt krisen till järnmalmsmassakern. De huvudsakliga offren är mindre gruvbolag som inte har samma ekonomiska muskler som de större. I Norrbotten har LKAB krympt sin kostym och miljardvinsterna har bytts ut till förluster. I Kaunisvaara klarade gruvan inte av prispressen.