Det doftar från olja, tjära och färg när man kommer in på 46-årige Daniel Hornbergs gård. Det är här i sommarstugan på Brändön som han tar sig tid att arbeta med sina träbåtar. En tjärad gammal snipa tjänar som solskydd åt jämthunden Tyke och strax intill pågår arbetet för fullt med att få Elvira i skick. Den 9,2 meter långa träbåten är en så kallad Wikströmsbåt som byggdes av den erkänt skicklige båtbyggaren Alfred Wikström i Kalix Nyborg.
– Han lever fortfarande och vi har varit i kontakt med varandra, berättar Daniel.
Elvira är bara en av flera träbåtar som Daniel har förbarmat sig över.
– När jag såg den här båten var den färdig för att sågas i bitar och brännas upp. Det fanns inte en hel ruta i den, motorn var borta och den var rensad på inventarier. Den var kort och gott i ett mycket dåligt skick, berättar han.
Han fick båten och har sedan dess gjort successiva förbättringar.
– Bland annat har jag nu bytt ut kölbrädan vilket är ett rätt tidskrävande jobb. Sedan hade jag också turen att hitta en identisk motor som jag har satt in, berättar han.
Han har tidigare varit ordförande i Luleå kustlag där man finner många andra träbåtsintresserade personer.
– Jag har ju arbete, företag och barn. Och allting tar sin tid. Så jag sa bort ordförandeskapet. Nu har vi en ordförande som har mer tid och det är bra, säger han.
Sedan fortsätter han:
– Många tror att man är någon form av bakåtsträvare. Men det är inte så det ligger till. Jag har både segelbåt och motorbåt i plast och jag tycker att det är kanon. Men jag har alltid gillat att arbeta med trä. Jag har alltid gillat träslöjd och att snickra och har sedan haft byggfirma och det har jag fortfarande. Gillar man skärgårdsliv och att arbeta med trä då blir ju träbåten den perfekta kombinationen.
Han förklarar att det är ett mer utmanande snickeri när man renoverar båtar.
– Man måste tänka lite annorlunda. Det är mycket finsnickeri och inpassning. Och det där är ju också väldigt utmanande och roligt. Det finns färdiga objekt för skit och ingenting. Men det är inte det jag vill åt, att köpa färdigt. Jag skulle inte ta mig an sådana här projekt om det inte var kul säger han.
Och det behöver inte alltid vara perfekt. Daniel talade med en man från Myre kustlag i Nordnorge som jämförde svenskt och norskt:
– Han sa att skillnaden mellan oss och er är att ni har era båtar som möbler. Vi använder dem som båt. Det är ett bruksföremål. Men lika fullt är vissa av deras båtar över hundra år och används i fisket så de gör ju rätt med dem.
I dag ser han ett lätt ökat intresse för just träbåtar.
– Varje träbåt är unik. Man bygger upp en kännedom om sin egen båt och vet rätt snart var till exempel sprickorna finns. Man får som koll på dem med tiden.
Vad ger det dig att hålla på?
– Jag blir lugn av det. Det är sjukt meditativt att hålla på. Jag tycker att det är trivsamt att hålla på med sådant här snickeri. Någon form av kreativt utlopp får man väl.
Det vanligaste argumentet man möter från människor som avråder till köp av träbåt är ju att det ”tar så mycket tid”?
– Har man en träbåt i skick tar det inte så jävla mycket tid. Du får en rutin på det. Du kan dela upp jobbet i mångt och mycket. Ett år kan man kanske fixa skrovet. Nästa år tar man tag i överbyggnaden. Man kan lägga upp ett treårsintervall. Och så håller man på sådär.