Hej Nicke!
Jag har nyligen avslutat en relation med en man som var osäker på vår relation och som varit otrogen mot sin tidigare fru vid flera tillfällen. Men han har fortsatt att höra av sig med blandade budskap. Ibland förnekar han att vi alls haft en relation och ibland uttrycker han starka känslor för mig, trots att han träffat en ny kvinna. Kort efter uppbrottet så uppvisade han passionerat intresse för mig offentligt, för att några dagar senare hångla med den nya kvinnan framför mig. Och sen någon dag senare säger han till mig att han egentligen vill vara och leva sitt liv med mig. Hur ska jag hantera hans beteende och oförmåga att släppa taget efter separationen? Vad kan jag göra för att skydda mig och öka mitt emotionella välbefinnande medan jag försöker gå vidare?
Jag vill trots allt gärna kunna vara vän med honom.
Mvh ”Carina”
Svar:
Hej Carina!
Tack för ditt mejl! Det är en knepig situation du hamnat i, där det inte finns så många givna svar, men jag ska försöka ge dig mina tankar och hoppas de kan guida dig lite framåt.
Min tolkning är att du levt i ett slags limbo i relationen med mannen. Dels har du vetat om hans tidigare otrohet, och dels var han osäker på er relation. Det gör att du inte kan känna särskilt mycket trygghet. Du vet kort och gott inte var du har honom, om du kan lita på hans ord och känslouttryck och på hans värderingar och intentioner. Det här beteendet har han fortsatt med efter att du avslutat relationen.
Han har varit varm och kall om vartannat och det försätter dig i ett mycket komplicerat läge. Man vill som människa kunna förlita sig på sina intryck, att det vi ser, känner och hör från andra hänger ihop. Vi vill förstå och skapa en helhet som vi kan tolka och känna oss trygga i. Ibland nästan vrider vi huvudet ur led för att hitta logik där ingen finns. Och det går inte för dig att göra honom begriplig när han ömsom tar avstånd, ömsom öppet visar förakt genom att hångla med en ny kvinna framför näsan på dig, och ömsom bedyrar sin genuina kärlek och önskan att få leva med dig. Det blir helt enkelt kaos i hjärnan för dig. Så jag skulle råda dig att inte anstränga dig så mycket för att förstå honom, utan heller prioritera dina behov just nu.
Det du behöver är tydlighet tror jag. Jag förstår önskan om att kunna vara vänner och kunna umgås, om inte annat i större sällskap kanske. Men jag tror faktiskt det behöver föregås av att du är tydlig med hur du vill ha det. Vill du att han berättar om sina känslor för dig? Är du okej med att han är ömsom varm och ömsom kall? Hur skulle du vilja att er kontakt såg ut för att känna dig mer trygg i var du har honom, och för att själv kunna landa i dina känslor och behov? Jag tror du skulle må bra av att formulera detta tydligt för dig själv först, och sedan kommunicera det för honom så rakt och ärligt du kan. Det handlar om att dra gränser för ditt eget välmående. Du stärker din självkänsla av det, och du får utrymme att låta känslorna lugna ned sig och bli till erfarenhet snarare än pågående turbulens. Vad han tycker och tänker är egentligen sekundärt. Det handlar om vad du behöver just nu.
När du går vidare och så småningom kanske inleder nya relationer, så tror jag det är bra att vara medveten om när någon är svår att tolka, att kräva tydlighet. Alla har såklart inte svar på varför man gör som man gör, men då kan man vara öppen med det och försöka förklara så gott man kan. Ju mer öppen dialogen är om vad du tolkar och hur det krockar med vad du behöver, desto bättre. Var inte rädd för det komplicerade, men kräv öppenhet och att orden och beteendet måste harmoniera med avsikterna.
Lycka till!