Christina Vikström verksamhetschef BUP.
Region Norrbotten har begränsade läkarresurser inom BUP och det nya nationella avtalet för hyrbemanning gör det svårt att få in hyrpersonal.
Verksamhetschef för BUP, Christina Vikström berättar att flera aspekter i det nya avtalet sätter käppar i hjulen.
– Dels är det en annan ersättning och dels får man inte jobba på distans som konsult. Det är klart att vi vill ha barnpsykiatriker på plats, men man kan kombinera distansarbete med att vara på plats på ett bra sätt. Det nya avtalet tillåter inte något distansarbete överhuvudtaget. Vår geografiska placering gör också att vi har en extra utsatthet.
Hon uppskattar att man i dagsläget har sju barnpsykiatriker för lite.
– Vi har en god bemanning av baspersonal. Sjuksköterskor, undersköterskor, behandlare i olika former, psykologer och sådant. Det som stjälper oss i det här läget är frånvaron av barnpsykiatriker. Vi är sju psykiatriker kort som vi skulle behöva ha i vår laguppställning.
BUP har en brist på barnpsykiatriker och handläggningstiden för läkarträffar och väntetiden för att få göra en neuropsykiatrisk utredning har därav blivit längre.
Bristen innebär längre handläggningstider för receptförnyelse och läkarkontakter samt längre väntetider och pauser i utredningar för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som ADHD och autism. Något som gjort att tolvåriga Viktor i Luleå har åberopat vårdgarantin för att få åka till Stockholm och göra sin utredning.
– Vi började med det här i november och det har tagit så lång tid för att det ska skickas remiss från skolläkare och från hälsocentral vidare till BUP. Men det finns inga tider här uppe så vi får åka ner till Stockholm, säger mamma Sara Zetterström.
I början av augusti har Viktor fått tid för utredningen. Processen har då pågått i över nio månader.
– Det är inte kul, jag hade velat göra bort det här mycket fortare.
Sara Zetterström och sonen Viktor kommer behöva åka till Stockholm för att få göra en autismutredning, detta då kön till BUP i Luleå är för lång.
Verksamhetschefen menar dock att de kötiderna inte beror på personalbrist, utan snarare på att efterfrågan för neuropsykiatriska barnutredningar ökat oerhört mycket på kort tid. Inom barn- och ungdomspsykiatrin är det främst för just sådana utredningar som man skickas till Stockholm. Under 2022 upphandlade regionen utredningar från privata företag i huvudstaden i ett försök att komma till bukt med de växande köerna.
– Neuropsykiatriska barnutredningar där man efterfrågar en NP-diagnos har nästan blivit en folksjukdom. Jag kan inte säga med hur många hundra procent den har stigit. Vi har en medicinsk prioriteringsordning där neuropsykiatriska utredningar inte står högst på priolistan. Där är det efterfrågan som är otroligt stor, men det är inte det som är vår utmaning idag. Vårt bekymmer är frånvaron av barnpsykiatriker.
Att många vill få göra en utredning förstår Sara, som menar att det är först på senare tid som folk blivit mer medvetna. Däremot motsätter hon sig starkt till att benämna det som en folksjukdom.
– Det där blir jag så irriterad över. Just det ordet, folksjukdom. Det har ingenting med det att göra. Det har med medvetenhet att göra, säger Zetterström.
Sara Zetterström tycker att det är fel att kalla den ökade efterfrågan för att få göra neuropsykiatriska barnutredningar för en folksjukdom.
Christina Vikström menar att deras prioritering inte är att ge barn och ungdomar diagnoser utan att erbjuda stöd utifrån behov.
– Diagnosen i sig kan vara hjälpsam om du har en svår neuropsykiatrisk sjukdom, den stora utmaningen är dock hur vi i samhällskontext kan hjälpa barnen. Att barnet får rätt insatser i skola, från socialtjänsten och BUP. Den frågan behöver vi lösa tillsammans. Grunden är att man ska få rätt stöd och hjälp utifrån sina behov, inte utifrån sin diagnos.
Saras upplevelse är dock att stödet som erbjuds inom framförallt skolan är långt ifrån tillräckligt. Oavsett om barnet har en diagnos.
– Min äldre pojke är 16. Han har en autismdiagnos och jag har bråkat med skolan i så många år. De får inte den hjälp de behöver. Jag har dunkat huvudet i väggen så många gånger, det är nästan så att man ger upp till slut.
Tolvåriga Viktor har i dagsläget inget större enskilt stöd i skolan och mamma Sara har ingen större tro på att det ska bli bättre oavsett om han får en diagnos.
Tolvåriga Viktor ska efter åtta månaders väntan få göra sin autismutredning, men det blir inte i Luleå. Istället får han åka ner till Stockholm.
– Det har inte funkat för min äldre son så jag har inte så höga förhoppningar faktiskt. Men jag är ju van vid att bråka med dem, så jag kommer att fortsätta att bråka.
Hon berättar att Viktor än så länge klarar av skolan, men att även han har utmaningar som han inte får hjälp med.
– Jag trodde aldrig att jag skulle behöva bråka så här mycket för att mina barn ska få det de har rätt till och den hjälp de behöver.