Under året har samtalen till BRIS om till exempel ångest ökat markant. Utmaningar kring bland annat distansstudier och avsaknaden av socialt umgänge har återkommande lyfts fram i barns samtal.
Antalet samtal till BRIS har varit fler än någonsin, en ökning med 16 procent jämfört med 2019. Samtalen om ångest och nedstämdhet har ökat med 61 respektive 55 procent.
Hanna Järnemar, kurator på BRIS, förklarar hur barn och ungdomar påverkas av utfrysning och mobbning. Hon uttalar sig generellt, inte om något enskilt fall.
– Att bli utsatt för kränkande behandling, framför allt om det sker under en längre tid, kan skapa många olika typer av lidande, som i sin tur sänker livskvalitén för de här barnen.
Det kan orsaka sämre självförtroendet, att man börjar tvivla på sig själv, och ge sämre självkänsla.
Är man dessutom utfryst i skolan så kan det i sin tur påverka studiemotivationen. Att gå till skolan där man dagligen blir utfryst är inte lika lockande, som att gå till en skola där man känner sig välkommen.
Hanna Järnemar påpekar samtidigt, att deras bild ändå är att skolan även är en fristad och friskfaktor för många barn, trots att det kan vara jobbigt ibland.
En konsekvens för barn som utsätts under en längre tid är att det påverkar dem på lång sikt och de kan drabbas av psykisk ohälsa, vilket kan leda till andra svårigheter.
– Det är livsavgörande att skolan agerar, vilket de också har en skyldighet att göra. Men all forskning visar att det bästa sättet att stoppa mobbning är att lägga resurser på förebyggande insatser, säger Hanna Järnemar.
BRIS statistik visar att de flesta kontakter med barn om corona har varit kopplade till skolan.
– Vi kan inte se någon förändring i våra samtal om mobbning under 2020. Den nivån ligger ganska konstant. Barn som är utsatta blir ofta det på flera arenor. Det kan vara online och på fritiden. En utfrysning kan fortgå även om man inte är i klassrummet fysiskt.
Många barn vill prata om ensamhet.
– Har man inte någon att prata med är det lätt att tro att ”det är mig det är fel på”. Därför är det så viktigt att få en vuxen att dela den här jobba känslan med och sedan är det vårt ansvar att fånga upp det. Både att aktivt jobba för att barnet inte ska vara så ensamt, men också lyfta bort känslan att det är barnets fel.