"Daniel" är frustrerad över att hans sambos tonåringar är lata och oförskämda. "De kör med henne som att hon vore en betjänt", skriver han.
Hej!
Sedan ungefär ett år tillbaka bor jag ihop med kvinna som jag varit ihop med i tre år. Hon har två tonårsbarn från ett tidigare förhållande som bor tillsammans med oss varannan vecka. Jag har en vuxen dotter som är utflugen.
Sedan vi blev sambos bråkar vi mer och mer. Jag blir irriterad för att hon låter sina barn köra med henne som att hon vore en betjänt. Hon bär bort deras tallrikar och fixar och gullar på alla sätt trots att dom snart är vuxna. Båda hennes barn är bortskämda och gör inget om man inte säger till dem tusen gånger. Knappt då.
När jag försöker prata med min sambo om hennes barn blir hon bara sur på mig och vi börjar bråka. Jag kan inte uppfostra hennes barn, det där måste hon själv ta tag i. Jag och mitt ex var alltid tydliga mot vår dotter med vad som är okej och inte okej. När min dotter kommer på besök hjälper hon till att duka fram, städa undan med mera. Medan sambons barn lägger sig i sina rum med mobilerna så fort de ätit färdigt. Det är oförskämt tycker jag!
Det har gått så långt att vi börjat bråka om detta även de veckor vi är barnfria. Jag längtar tillbaka till tiden när vi var nyförälskade och bara sågs när vi var barnfria. Hur ska jag få min sambo att fatta att hon måste ställa högre krav på sina barn?
Mvh ”Daniel”
Svar:
Hej!
Att skapa harmoni är inte lätt i en kärnfamilj, och det är sannerligen inte enklare i en bonusfamilj. Det är helt enkelt fler kockar i soppan. Du är inte ensam om att brottas med problemet och jag förstår din frustration, så låt oss försöka ta reda på vad den egentligen handlar om.
Det första jag vill fråga dig är om du och din sambo pratat igenom vilket ansvar du förväntas ta för hennes barn? Vilken roll vill du ha, och vad tänker hon om det? Ju tydligare ni kan vara mot varandra i den här frågan, desto mindre risk för bråk, för då finns inga orealistiska förväntningar som sedan blir till besvikelser.
Sen vill jag ge rådet att du berättar hur du ser på barnuppfostran, vilka värderingar du anser viktiga, och varför. Men börja inte rabbla saker du tycker hon gör fel, för det kommer enbart leda till att hon försvarar sig. Då blir det som om du försöker uppfostra henne, och inte hennes barn. Fråga istället nyfiket vad hon har för tankar och värderingar. Chansen är mycket större att ni kan ha en konstruktiv dialog, om du undviker att säga något om vad du tycker hon gör fel.
Nicke Nordmark är NSD:s certifierade par- och relationscoach. I faktarutan hittar du kontaktuppgifter till honom.
Det andra jag vill fråga dig är vilken relation du har med din sambos barn? Pratar ni med varandra dagligen, ser du dem, uppmuntrar du dem, hjälper du dem? Ju närmare relation ni har, desto lättare blir det för dig att själv kunna prata med dem om saker du tycker är viktiga i hemmet. Men om ni inte direkt har någon relation, så framstår du bara som en sur gubbe om du säger åt dem vad de ska göra.
Det tredje jag vill fråga dig är vad som egentligen provocerar dig? Är det själva principen, att tonåringar ska hjälpa till och inte behandla sin mamma som en betjänt? Eller är det att tonåringarna dränerar din sambo, så att hon har mindre energi över till dig? Fundera på det, för handlar det enbart om principen, så kanske du kan slippa bli så irriterad om du istället accepterar att din sambo vill göra på sitt sätt med sina barn. Ditt liv blir väl inte nödvändigtvis sämre av det?
Men om det handlar om att du vill bli mer sedd av din partner, så är det kärnan och det behöver du förmedla till henne. Berätta då för henne att du längtar efter hennes närhet, uppmärksamhet och bekräftelse. Berätta att du känner dig lite ensam och skulle behöva hennes blickar och åtrå igen. Berätta att du blir osäker på om hon vill leva med dig längre, om det är det du känner. Och berätta att du saknar att tillbringa tid med henne.
Som du märker är det två helt olika saker. En princip eller att du inte får dina behov tillgodosedda. Om du känner att det snarare handlar om dina behov, så är det klokt att prata med din sambo om hennes behov också. Vad skulle hon behöva för att känna att hon har mer tid och energi över till sig själv och till dig? Kanske kan ni lättare adressera problem med lata tonåringar, om ni gör det utifrån en gemensam vilja att ha mer tid och energi över för varandra och er relation.
Lycka till!
/Nicke Nordmark