I december förra året drog byggvarubutiken Lakkapää igång sin stora kampanj där företaget firade sitt 51-årsjubileum.
I en annonskampanj erbjöd företaget nybyggda lador, grillkåtor och stugor till ett kampanjpris.
I annonstexten stod det bland annat: ”Köp nu – hämta i vår”.
Men när Lakkapää gick i konkurs i mitten av mars, bara några månader efter det att kampanjen slutade, fick kunderna som förköpt produkterna en chock.
En av kunderna som nappade på erbjudandet, och som blev snuvad på sitt köp är Leif Andersson i Jokkmokk.
– Jag tyckte det kändes för jäkligt det här. Jag hade satsat 19300 kronor för att köpa en lada på 25 kvadratmeter. Jag köpte ladan den 30 januari. Och en och en halv månad senare gick de i konkurs, berättar Andersson.
Ganska snart efter det att Lakkapää lämnat in sin konkursansökan framgick det att de kunder, enligt uppgifter närmare 200, kunde glömma både lador, stugor – och sina pengar som de redan betalat in.
– Jag tycker att det här är bedrägeri, menar Andersson och utvecklar sitt resonemang:
– Ett sådant stort företag som omsätter så stora pengar måste ju för fasen ha koll på vad de finns för likvida medel. I det här fallet har man gjort en kampanj att man fyller år, och så går man i konkurs en dryg månad senare.
Trots att utsikterna var små att få tillbaka sina pengar tänkte Leif Andersson ändå göra ett ärligt försök.
– Jag gjorde först en polisanmälan som senare lades ner. Sedan gjorde jag en överprövning, som också blev avslagen, berättar Andersson, som ändå fortsatte sin kamp för sina förlorade pengar.
– Så jag gick till banken och pratade med dem, i och med att jag gjort köpet med mitt bankkort. Och samtidigt började jag också leta på nätet på egen hand. Till slut lyckades jag få i väg en reklamation till betalkortsföretaget, där jag bifogade all dokumentation över vad jag gjort. Det var allt från köpkvitto till polisanmälan och min skrivelse jag skickat till konkursförvaltaren.
Det låter som ett riktigt detektivarbete?
– Ja, det kan man säga. Min sambo har också hjälpt mig, hon har läst juridik och är bra på att leta på nätet, säger Andersson, som efter en dryg månads arbete fick ett glatt besked från kontokortsföretaget:
– Jag fick tillbaka mina pengar. Jag blev ju jätteglad, och jag hoppas att många andra som hamnat i min sits också kan få samma besked, säger Andersson, och fortsätter:
– Jag vill gärna att det här kommer ut, så att andra drabbade kan se att det finns en möjlighet att få tillbaka sina pengar.
Gör en sådan här händelse att du blir mer försiktig i framtiden när du ska göra större inköp?
– Ja, det blir man nog. Jag känner mig faktiskt lurad. Nu, i efterhand, kan jag tänka att jag aldrig borde gjort det här köpet.
Håkan Carlsson jobbar som rådgivare på Hallå Konsument, som är Konsumentverkets upplysningstjänst.
Han säger att Leif Andersson har gått helt rätt väg.
– Det är ju alltid besvärligt att betala in på förhand, och det är också något som vi inte brukar rekommendera folk att göra. Men om man ändå gör det så finns de här olika vägarna att ta till, säger Carlsson och förklarar att kunder som betalat via kredit har störst chans att få tillbaka pengar eftersom det finns reglerat i konsumentkreditlagen.
– Kreditgivaren har där samma skyldigheter som företaget, förklarar Carlsson.
Har man betalat med vanliga debitkort, som är det allra vanligaste, har man dock inte lagen på sin sida.
– Men man ska alltid prova hos sin bank. Då gör man en kortreklamation, och då är det bankernas egna regler som gäller, och ganska ofta brukar bankerna vara medgörliga, säger Carlsson..
Hur fungerar det med vanliga köp, exempelvis verktyg, maskiner, köksinredning om ett företag går i konkurs? Hur fungerar det med garantier och så vidare?
– Då kan man gå lite längre tillbaka i kedjan. Att man hoppar över företaget man köpt varorna av, och går direkt på tillverkaren eller importören och ställer samma krav på dem som man gjort på företaget man köpt varan av. Det blir ju lite krångligare, men det är den vägen man måste gå.