Att ta egna initiativ att avstå från att skjuta älgarna är vanskligt menar man på Sveaskog.
Michelle Granlund är handläggare vid naturresurs- och rennäringsenheten på Länsstyrelsen i Norrbotten, som beslutar om hur många älgar som får fällas i licensområden i länet.
Utgångspunkten är riksdagens övergripande mål att skapa en livskraftig älgstam av hög kvalitet i balans med betesresurserna och en produktionsanpassad älgjakt.
På regional nivå beslutar länsstyrelsen om den exakta tilldelningen utifrån det underlag som älgförvaltningsgrupperna i länet tar fram. Dessa består av vardera tre mark- och jägarrepresentanter. I de tre älgförvaltningsgrupperna ovan odlingsgränsen utses en av jägarrepresentanterna av Sametinget. Markägaren är ordförande och har utslagsröst.
– Hur många älgar som får fällas beror bland annat på älgtäthet, skador på skog, foderprognoser, trafikolyckor och hur mycket rovdjur som finns i länet, säger Granlund.
Skogsstyrelsen gör en årlig älgbetesinventering och presenterar på sin hemsida.
Betesskadorna i Norrbotten i årets mätning var tolv procent, vilket inte är någon förbättring jämfört med de senaste åren, och långt ifrån målet som var fem procent.
Andelen oskadad tall i sin tur var 63 procent, att jämföra med målet på 85 procent.
Viltpopulationens storlek är den ena parametern som påverkar betesskadorna, den andra är tillgången på mat för älgarna, konstaterar Maria Syrjälä, viltsamordnare på Skogsstyrelsen Region Nord.
– Älgbetesinventeringen mäter inte älgstammen, den mäter betesskadorna, vilket är viktigt att komma ihåg, säger hon.
Maria Syrjälä på Skogsstyrelsen berättar att sambanden mellan betesskadorna och storleken på älgstammen är komplexa.
Det är framförallt vintertid, när älgarna äter toppen av tallskotten som sticker upp ur snön, som produktionsskadorna uppstår.
– Vi har ganska länge pratat om att en älg äter hälften av vad två älgar gör. Men det är inte samma sak som att orsaka hälften av betesskadorna. Det vi har sett är att sambandet är väldigt komplext.
Att betesskadorna ligger kvar på ungefär samma nivå, trots att älgstammen har minskat, kan handla om att vi inte har lika mycket ungskog idag, men också att det är en tröghet i systemet menar hon. Därutöver kan det finnas stora lokala variationer.
– Det är en komplex fråga som kräver att många olika aktörer samverkar över längre tid, för att det ska bli bra. Man behöver ta det lite lugnt, avvakta och se vad som händer.
Rickard Sandström på Sveaskog tycker det är viktigt att jägarna följer länsstyrelsens beslut.
Rickard Sandström som är ansvarig för jakt och fiske på Sveaskog tycker det är viktigt att jägarna följer länsstyrelsens beslut.
– Att man tar egna initiativ och inte följer de fastställda planerna är väldigt riskfyllt, säger han.
Älgstammen riskerar att bli ojämn med till exempel för låg andel tjurar, vilket inte är bra för vare sig älgstammen eller förvaltningen i sin helhet, understryker han.
– Om jägarkåren vill förändra något i förvaltningen måste det tas upp i den planprocess som alltid genomförs innan jakten börjar, så att man kan göra analyser och bedömningar kring hur de föreslagna åtgärderna kommer att påverka helheten.
Hur ser ni på Sveaskog på älgstammen, vill ni att den ska minska ännu mer?
– Jägarkåren i Norrbotten har gjort en stor insats sedan införandet av dagens älgförvaltningssystem 2012. Olyckligtvis har inte betesskadorna på tall minskat i samma omfattning och älgtätheten har inte i alla länets sex älgförvaltningsområden nått den nivå som i slutändan anses leda till acceptabla betesskador. Med dessa utgångspunkter så behöver en viss sänkning ske i några områden.
Den förhållandevis låga tillväxten i många av Norrbottens skogar gör att det finns en fördröjning innan vi ser de positiva effekterna av en sänkning av älgstammen, menar han, men dessa förväntas komma.
Älgbetesskadorna är ett stort problem för markägare och skogsbolag.
Sveaskog tar för varje fälld älg ut en avgift från jaktlagen: 3 700 kronor för en älgtjur, 3 300 kronor för ett hondjur och 500 kronor för en älgkalv – plus moms. Men det finns andra sätt att få betalt av jägarna istället för att ta ut fällavgifter.
– Det är väldigt vanligt i många delar av Sverige att betala ett arrendepris för rätten att jaga. Det priset baseras på hur stor mark man jagar på är och inte vilken älgtilldelningen man historiskt haft.
Den enda fällavgift som behöver betalas då är den statliga som är betydligt lägre.
Har ni diskuterat att sänka fällavgiften för att öka motivationen att skjuta älgarna?
– Nej, det har vi inte gjort, mig veterligen. Men prissättning är en naturlig del för oss att diskutera internt på Sveaskog eftersom vi vill öka incitamenten för jaktlagen att släppa in fler jägare där det finns möjlighet, säger Sandström.