2015 vÀntade VT Carlheim och hennes fru sitt andra barn. Hon berÀttar att hon hade Ängest redan nÀr de försökte plantera barnet och tidigt i graviditeten kÀnde hon att det inte kÀndes som andra sagt att det skulle kÀnnas.
â Jag mĂ„dde dĂ„ligt och vĂ„rden var vĂ€ldigt heteronormativ. Det var mycket "sĂ„ hĂ€r ska du kĂ€nna" och jag fick förklarat till mig att man ska tycka om att ha en bĂ€bis i magen, men jag gjorde inte det. Trots att jag lĂ€ngtade vĂ€ldigt mycket efter barnet.
Hon förklarar att hon kÀnde skuld och skam över sitt mÄende, som förvÀrrades nÀr barnet vÀl kom.
â Tre dagar efter att barnet föddes sĂ„ exploderade nĂ„gonting obeskrivbart. Jag kĂ€mpade med mitt mĂ„ende rĂ€tt sĂ„ mycket och jag visste inte vad det var, sjukvĂ„rden visste inte vad det var och BB hade inte kunskapen att möta det, sĂ€ger VT Carlheim och fortsĂ€tter.
â Jag och min fru skulle vara förĂ€ldralediga pĂ„ lika villkor, men jag kunde inte vara förĂ€ldraledig ens en gĂ„ng. Jag kunde inte vara ensam sĂ„ det dröjde över ett Ă„r innan jag kunde börja trĂ€na pĂ„ att vara förĂ€ldraledig.
Det dröjde innan hon fick trÀffa en lÀkare som verkligen kunde sÀtta sig ner och lyssna. 2015 föddes barnet och 2017 kunde hon börja jobba heltid igen.
I slutet av förra Äret stötte hon pÄ en artikel dÀr en stödförÀlder frÄn föreningen Mamma till Mamma berÀttade sin historia. Hon kontaktade dem för att hon sjÀlv kÀnde behov av att prata med nÄgon som varit med om samma, trots det gÄtt flera Är sedan hon drabbades av den psykiska ohÀlsan och att hon inte visste exakt vad hon ville sÀga. Det viktiga var att finna en gemenskap och inse att hon inte var ensam, förklarar VT.
â NĂ€r jag fick kontakt med henne mĂ€rkte jag att det var det hĂ€r jag hade behövt förut, att sĂ€tta ord pĂ„ min Ă„ngest och prata med nĂ„gon som förstĂ„r det jag gĂ„tt igenom.
Mamma till Mamma Àr en förening som finansieras av FolkhÀlsomyndigheten. I dagslÀget Àr de 236 medlemmar som jobbar ideellt med att ge stöd och rÄd till gravida och nyblivna förÀldrar. Hon förklarar att stödförÀldrarnas erfarenheter varierar. Det kan vara med första barnet, andra barnet, den som bÀr barnet eller den som inte bÀr barnet som drabbas.
â Vi Ă€r noggranna med att trycka pĂ„ att vi Ă€r ett komplement till vĂ„rden, vi ersĂ€tter inte vĂ„rden pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. VĂ„rden och samhĂ€llet som det ser ut har inte tid att lyssna pĂ„ samma sĂ€tt som vi har. Vi har tid att lyssna, vi har tid att maila, vi har tid att finnas dĂ€r. Jag brukar sĂ€ga att vi Ă€r inte terapi, men det kan upplevas terapeutiskt.
VT Carlheim kallar sig sjÀlv för en "norrbottning i exil". Hon Àr uppvuxen i Malmberget, men flyttade till vÀstkusten nÀr hon var 20. I nulÀget har föreningen inga stödförÀldrar i Norrbotten och hon beklagar detta dÄ hon menar att det finns stora skillnader i vÄrden mellan olika regioner.
â Vi behöver sprida att vi finns, sen ser normerna Ă€ven vĂ€ldigt olika ut beroende pĂ„ var du bor.
Hon kom minst sagt in i föreningen med dunder och brak och i mars blev hon vald till ordförande.
â Anledningen till att jag engagerar mig Ă€r att om en enda syster eller broder kan bli hjĂ€lpt av min berĂ€ttelse sĂ„ var det inte förgĂ€ves att ha mĂ„tt sĂ„ sjukt dĂ„ligt, sĂ€ger VT Carlheim.