Åsa Lindfors på barnkliniken på Sunderby sjukhus är Region Norrbottens enda barnneurolog.
Åsa Lindfors klev på rollen i juni, samma månad som hon blev färdigutbildad barnneurolog. I dag är hon ensam fast anställd inom yrket i hela Region Norrbotten.
– Jag tänker att det är bra att det finns någon här, som är här hela tiden. Jag får ganska mycket frågor från läkare här i Sunderbyn, men även från läkare i Piteå och Kalix. De hör av sig ibland om de behöver diskutera någonting, säger Åsa Lindfors.
I grunden är hon barnläkare och redan under hennes ST-utbildning fanns ett intresse för neurologi.
– Jag tyckte det var spännande och jag gick någon kurs och tyckte det var kul, säger hon.
År 2011 blev hon färdig barnläkare.
– Ända sedan dess har en liten del av mitt arbete varit neurologidelen och med åren har det blivit mer och mer.
Successivt har hon utbildat sig till barnneurolog vid sidan av arbetet. En utbildning som vanligtvis tar två och ett halv år, men för Åsa tog det tio.
– Det här sista året har jag egentligen samlat ihop det sista av det som behövde göras.
– Vissa delar kräver ett universitetssjukhus, det är lite struligt när man bor där det inte finns det nära. Så jag har gjort små delar i Stockholm och lite i Umeå för att bli klar.
"Jag tycker verkligen om mitt jobb. Jag trivs otroligt bra med mina kollegor, men det bästa är att möta patienterna", säger Åsa Lindfors.
En utmaning med att vara ensam barnneurolog inom regionen, menar hon, är att det ibland är svårt att räcka till.
– Det är klart i den ultimata av världar så skulle jag inte vara själv, utan då skulle vi kanske vara två eller tre med tanke på arbetet som finns. Då skulle man hinna och räcka till alla delar på något sätt.
"Man vet att på en barnmedicinsk blandad avdelning med akutfall som här, så är det ganska mycket neurologi och då skulle det finnas mer tid att hjälpa till och finnas där på något sätt. Det är lite sparsmakat, man får prioritera väldigt mycket", säger Åsa Lindfors om att hon är den enda fasta barnneurologen inom regionen.
När barn besöker Åsa Lindfors på Barn- och ungdomshabiliteringen får de ofta väga och mäta sig, berättar hon.
Påverkar det hur snabbt patienterna som söker får hjälp?
– I den bästa av världar skulle det aldrig funnits en kö. Men som det ser ut just nu med det vi har och det vi tar in av stafettläkare, så tror jag ändå att det är rätt hyggligt. Det är inte galna väntetider. Men det hade varit bättre om vi inte hade behövt ta in så mycket hyrläkare för att göra jobbet.
Hon tillägger att det hade blivit en bättre kontinuitet då.
– För mig är det en jättestor fördel när jag träffar mina kroniska patienter, att man varit med ett tag på resan. Så man vet hur det varit, och man inte behöver prata om precis allt från början varje gång.
När Åsa Lindfors själv behöver bolla frågor med någon tar hon kontakt med barnneurologer i Umeå, Stockholm eller Uppsala. Norra sjukvårdsregionen har även ett nätverk där barnneurologer från Norrland träffas vi länk en gång i månaden.
– Vi pratar om utbildningsfrågor men även om man behöver hjälp.
Åsa Lindfors utbildade sig till barnläkare i Umeå. Hon inledde sin ST-utbildning i Skövde, men avslutade den på Sunderby sjukhus. "Det var många läkare här då, det fanns inte så mycket plats. Men det fanns lite öppningar om man var intresserad av neurologi på sikt och jag tyckte det var spännande", säger hon.
I sin yrkesroll träffar Åsa Lindfors barn mellan 0-18 år som har olika neurologiska sjukdomar eller funktionshinder. Det kan handla om olika syndrom, cp-skador, intellektuella funktionsnedsättningar, autism, epilepsi eller migrän.
– Det är verkligen blandad. En ganska typisk patient är antingen ett barn som har någon form av krampsjukdom, epilepsi eller migrän. Eller ett barn med någon form av avvikande utveckling.
Bildstöd är ett verktyg som används när det passar. "Patienterna är vana vid det här formatet, det funkar bra om man har svårt att koncentrera eller uttrycka sig", säger Åsa Lindfors.
Time timer är ett redskap Åsa Lindfors använder ibland när hon möter patienter för att visa hur långt ett läkarbesök är. Hon liknar det vid en stor äggklocka. "Den är bra, för den visar hur lång tid man ska hålla på", säger hon.
En grupp som ökar, är barn med autism.
– Det finns ingen förklaring och det finns efterforskningar i hela världen. Det finns olika idéer om det verkligen ökar eller om det är så att de upptäcks mer. Det är ingen som riktigt vet. Men för oss är det tydligt, att det är en grupp som ökar.
En grupp som Barn- och ungdomshabiliteringen på Sunderby sjukhus sett en ökning av är barn med autism. "Autism delar men in i tre nivåer, det som vi ser är den stora delen är 1-gruppen. Det är de som har svårigheter men de lindrigaste svårigheterna", säger Åsa Lindfors.
Det bästa med jobbet, beskriver hon, är mötet med patienterna och deras föräldrar.
– När man kan göra föräldrar och familjer tryggare i sin vardag med sitt sjuka barn, det är en guldkant, säger Åsa Lindfors.