Emma Palmgren, projektledare vid länsstyrelsen, leder arbetet på Knämyran. Hösten är en lämplig tid för åtgärder eftersom lägre temperaturer gör bärigheten på myrarna bättre.
Norrbotten består av två miljoner hektar våtmarksareal. En stor del av dessa myrar har sedan lång tid tillbaka dikats ut i syfte att få mark som kan nyttjas för jord- eller skogsbruk.
Våtmarker är viktiga kolsänkor, där koldioxid genom fotosyntesen bundits in i mossor och andra myrväxter. När syretillförseln genom torrläggning ökar frigörs växthusgaser.
– Utdikade våtmarker släpper ifrån sig växthusgaser som koldioxid och lustgas, säger Emma Palmgren, projektledare på länsstyrelsen i Norrbotten.
Problemet är vida känt sedan tidigare, men det är högaktuellt i dagarna efter att SVT-program som Uppdrag granskning och Vetenskapens värld lyft det. Utsläppen beskrivs som en tickande miljöbomb.
– Det finns en stor klimatnytta i att jobba med att återskapa funktionella våtmarker, säger Emma Palmgren.
Ett av de områden som länsstyrelsen åtgärdar är Knämyran, några mil nordväst om Morjärv. Två grävmaskiner tar material från dikesvallar och omgivande områden och fyller igen diket. För att igenläggningen ska hålla byggs även pluggar, med hjälp av virke och torv.
– Här jobbar vi på en så kallad vattendelare. Våra åtgärder kommer att ha effekt i två olika avrinningsområden. Eftersom vi är högst upp i ett avrinningsområde och det därmed inte finns så mycket annat som påverkar så är det ett bra tillfälle att även följa upp hur vattenkvalitén påverkas av denna typ av åtgärder. Vi tar därför regelbundet vattenprover från den bäck som rinner genom området, säger Palmgren.
Dikespluggar byggs för att arbetet med att fylla igen dikena ska hålla, samt för att minska vattenhastigheten i dikena.
I de närliggande naturreservaten Grundträskån och Granberget pågår ett liknande arbete. Där byggs dikespluggar för hand, i syfte att minska vattenhastigheten i dikena och för att området ska bli blötare.
– Att arbeta med maskin är oftast mer kostnads- och tidseffektivt, men där det är svårt att gå in med maskin eller där det finns höga naturvärden som riskerar att påverkas så kan det vara skonsammare att istället arbeta med handkraft.
Våtmarkerna är viktiga kolsänkor, vilket innebär att de binder mer koldioxid än de avger. De bidrar till att den koldioxid som lagrats i marken inte frigörs i form av växthusgaser.
Våtmarkernas funktion är viktig av fler skäl:
* Bevarande av biologisk mångfald.
* De bidrar till att reningen av vattenflödet till älvarna blir bättre.
* De bidrar till att tillgång och kvalité på dricksvattentäkter blir bättre.
* Våtmarker bildar blöta korridorer i landskapet och kan därmed utgöra barriärer som motverkar storskaliga skogsbränder.
* De fungerar också som "tvättsvampar" och bidrar till att risken för översvämningar minskar.
– Före utdikningarna utgjorde våtmarkerna naturliga hinder mot storskaliga skogsbränder. I ett utdikat och därmed torrare landskap har denna förmåga minskat. Vattnet rinner också snabbare genom landskapet vilket ökar risken för lokala översvämningar, säger Emma Palmgren.
Utdikade våtmarker beräknas avge nästan lika mycket växthusgaser som biltrafiken i Sverige.
Ytterligare två restaureringsarbeten har nyligen inletts, dels på en våtmark norr om Vittangi och dels i naturreservatet Bränseln, utanför Råneå.
Det är fjärde året i rad som länsstyrelsen åtgärdar våtmarker i länet. Finansieringen kommer från Naturvårdsverkets medel till värdefull natur och syftar till att "Myllrande våtmarker", ett av Sveriges 16 miljökvalitetsmål, ska uppfyllas.
Fokus ligger på våtmarker i skyddade områden, i områden som ska skyddas i framtiden eller på områden som påverkar skyddade områden.
– Vi har fått pengar till det här arbetet lite till och från de senaste fyra åren, säger Emma Palmgren.