"Vissa saker får jag inte göra alls, som att äta middag med vänner ensam", skriver "H". Kvinnan på bilden har ingenting med artikeln att göra.
Hej relationsexperten!
Jag lever i en relation med en man sedan fem år. Vi var båda nyskilda när vi träffades och det gick väldigt fort när vi blev tillsammans. Efter ett halvår var vi gifta. Vi slog ganska omgående ihop våra bankkonton och vårt sparande, vilket kändes bra för mig. Jag kom från en relation där jag var den som tog allt finansiellt ansvar så det var underbart att känna att min nya man ville ta ett större ansvar för våra gemensamma pengar.
Signaturen "H" beskriver hur äktenskapet med hennes man förvandlats till ett fängelse, där han tar allt större kontroll över hennes liv.
Men efter kanske ett år började min man klaga på hur jag spenderade pengar. Ofta tyckte han att jag slösade på barnen när jag köpte saker till dem eller betalade för aktiviteter. Även mina egna inköp ifrågasattes, som besök hos frisören eller nya kläder. Flera gånger fick min man utbrott och förklarade för mig att jag var en idiot med pengar. Han började pressa mig om att få ta hand om min lön. Jag skulle få ett särskilt konto för mina fickpengar. Jag protesterade mot det här, men bråken och påhoppen blev till slut så stora och jobbiga att jag gick med på lösningen. Problemet var bara att jag i stort sett inte fick några pengar mer. Min man stängde ute mig från hela vår gemensamma ekonomi.
Kvinnan tvingas att alltid ha platstjänster aktiverade på mobilen, så att hennes man kan se var hon är.
Jag kan inte göra någonting själv längre utan att be om lov. Vissa saker får jag inte göra alls, som att äta middag med vänner ensam. Jag får hitta på konstiga ursäkter, eller ta med min man på middagen, därför har jag nästan slutat att träffa dem.
Jag har tänkt på om jag ska gå till banken eller kanske polisen för att prata om det här. Samtidigt vågar jag inte riktigt. Jag delar alltid plats i telefonen med min man och han ser omedelbart om jag inte kommer direkt hem efter jobbet.
Min mans syn på allt det här är att han tar hand om mig och värnar om min säkerhet. Men jag känner mig inte säker. Jag känner mig fångad. Hur ska jag få honom att förstå?
/ ”H”
Svar:
Hej H!
Tack för ditt välskrivna mejl som verkligen får mig att förstå att du känner dig fångad. Så här ska du absolut inte behöva ha det. Du förtjänar givetvis tilliten, friheten och respekten att själv få avgöra vad du vill göra med dina pengar, och var du vill befinna dig utan att din man ska ha någon kontroll över något av det.
Nicke Nordmark är NSD:s relationscoach, hans kontaktuppgifter finns i faktarutan.
Jag vill att du ser hans agerande för vad det är. Han må kalla det att skapa trygghet och säkerhet, men i själva verket handlar det om att begränsa din frihet därför att han är rädd för den. Rädd att du väljer att umgås med andra, rädd att du prioriterar annat, rädd för att saker du gör ska få honom att känna jobbiga känslor, och rädd för att du ska lämna honom. Han är kanske inte helt medveten om att det är det han är, men han försöker minimera risken genom att kontrollera så mycket han kan. Ju mer du låter honom kontrollera, desto mindre fri kommer du bli, och desto mer kontroll kommer han med största sannolikhet att införa.
Jag förstår att det finns en rädsla hos dig att ta upp detta, då han sannolikt är väldigt bra på att argumentera för sin sak, om varför det är bra för er båda, och att du inte tar samma ansvar som han. Kanske menar han till och med att du borde vara tacksam som slipper allt jobbigt med ekonomin. Men, du behöver för din egen skull dra tydliga gränser nu. Naturligtvis har han ansvar för sitt beteende som behöver förändras, men det kommer han inte göra om inte du markerar att det inte är acceptabelt alls.
Kräv att du som myndig vuxen människa ska ha kontroll över dina egna pengar. Allt som inte går till de gemensamma utgifterna är dina pengar att göra vad du vill med. Går han inte med på det så gå till polisen och berätta att han helt enkelt tar dina pengar. Samma sak gäller kontrollen över var du befinner dig. Det finns ingen anledning god nog till att han ska veta det hela tiden. Som fri människa har du rätt att själv avgöra vad du vill att din partner ska veta och inte. Du behöver inte ens försvara det i en diskussion med mer än att du inte vill att han ska ha koll på det. Ditt behov av frihet är minst lika viktigt som hans behov av trygghet.
Jag förstår att det bästa vore om det gick att ha ett samtal där han själv förstår hur han kränker dig, så du kan ju börja med att förklara precis hur du känner och att hans kontroll begränsar ditt liv på många sätt. Men funkar inte det så måste du vara väldigt tydlig med att du inte accepterar beteendet och kräva kontroll över dina egna pengar.
Lycka till!