När Johan Sköld öppnar dörren in till klassiska Brännvalls café i Överkalix har han precis varit hos en frisörska som har klippt honom. Han beställer ur menyn och sätter sig sedan vid ett av borden.
– Nu vill kroppen bara ha energi. Det känns nästan som om jag kan äta hur mycket som helst, säger han och ler.
Johan Sköld är van fjäll- och friluftsmänniska och nu har han precis gjort sitt livs skidtur. En enmansexpedition som inleddes i Grövelsjön i Dalarna den 6 februari och som avslutades i Abisko 16 maj. Det blev exakt etthundra dagar på skidor där han hade som mål att åka sex timmar varje dag. Han har till 90 procent valt att åka utanför de färdiga lederna.
– Jag ville göra min egen resa och välja min egen väg. Det började som Vita Bandet men jag kände att det inte var min grej att gå i andras spår så jag gjorde något jag kallar Vita Turen. Det har inte alltid varit den enklaste och snabbaste vägen men jag har fått göra allt efter eget huvud. Och det var också så som jag ville ha det, säger han.
Han och hustrun har sitt hus i Lansån norr om Överkalix. Sedan en tid har de också boende i Karlstad och han hade också fått jobb som lärare på en folkhögskola i byn Stöllet där man utbildar naturguider. Den utbildningen lades helt plötsligt ner vid årsskifte och plötsligt hade Johan Sköld sex månader med betald ledighet.
– Men jag behövde inte fundera lång tid. Det tog väl två veckor från att jag fick idén om att göra den här långa resan till att jag stod på skidorna, säger han.
Många som åker ut ser till att placera ut förnödenheter på några utvalda platser för att slippa dra med sig allting. Johan Sköld valde att ta med allting från första början.
– Jag ville inte vara beroende av någon annan. Och jag ville inte vara styrd för om jag har allting med mig kan jag också välja exakt den väg jag vill, berättar han samtidigt som han tar en tugga av den varma smörgåsen.
På kvällen har han i stället bestämt rutt för nästa dag.
– Det är ju en frihet. Att se den där sjön vill jag kolla och så sticker jag rakt västerut i stället. Det är också så som jag trivs att färdas, förklarar han.
Den friheten har också inneburit en mycket större påfrestning. Pulkan vägde drygt 100 kilo när han startade. 30 kilo av den packningen var mat till treåriga grönlandshundstiken Furi som varit och är hans trogna följeslagare.
– Så jag har gått fruktansvärt tungt. Fruktansvärt. Men det har också gjort att jag har varit helt oberoende. Jag vet att jag kan ligga i en snöstorm i en vecka för jag vet att jag har mat, säger han.
Och han har mött alla typer av väder. Några mil söder om Tärnaby fick han uppleva en av de värre snöoväder som han har varit med om. Och det kom helt utan förvarning.
– Jag hade till och med pratat med min fru och sagt, jäklar nu blir det riktigt fint väder. En timme senare måste jag nästan i panik hitta skydd och en tältplats. Och min hund blev jätterädd för det gick så fort och kom med sådan kraft, säger han.
Han hittade precis en svacka så att det löste sig.
– Nu är jag också ganska van att slå upp tält i storm. Bara jag får lite skydd, säger han.
Han fortsätter att äta på sin lunch och mellan tuggorna delar han med sig av sin fantastiska resa.
– En annan dag gav jag upp. Det var så mycket snö så jag fick gå fram och tillbaka och spåra. På två timmar tog jag mig 400 meter. Då slog jag läger och väntade in ett bättre före, säger han.
Men allt handlade givetvis inte om besvärliga förhållanden utan den långa resan har också innehållit ett fantastiskt väder. Från 10 april och ända fram till 30 april badade fjällvärlden i sol – och Johan var mitt i det.
– Den 9 april var det så mycket snö och blåst så att till och med Furi sökte skydd bakom pulkan där vi slog läger. Sedan vände det och vi hade sol i 20 dagar. Då är livet ganska mycket lättare, säger han och ler.
Han har också fiskat en hel del under den långa färden och han har också haft ett ganska bra fiske. Han har varit ute i 14 veckor och det har blivit fisk till middag två dagar i veckan.
Den finaste fångsten var en öring på tre kilo.
Vad är det bästa med att vara ute så här?
– Det är naturen, det kommer man inte ifrån. Jag har jobbat som guide i fjällen och har också ägnat mig åt avancerat friluftsliv i 25 år. Men jag ledsnar aldrig. Och nu har jag fått se så mycket nytt.