– Det finns ingen krisorganisation alls! Man verkar inte bry sig eftersom det drabbar landsbygden, säger Lotta Gröning.
Medieprofilen Lotta Gröning är tidigare politisk chefredaktör på NSD. Hon lämnade Gäddvik och Norrbotten 2005 och flyttade till en hästgård i byn Olsbenning fem kilometer öster om Norberg.
Normalt är det en stilla vrå av landet - men just nu är området i nyhetsrapporteringens fokus.
– Men det tog lång tid innan medierna och myndigheterna förstod omfattningen av branden. Det är först nu när folk dör som man börjat rapportera löpande, säger Lotta Gröning, som själv frilansar numera och jobbar en hel del åt Expressen.
– Åh, vad jag ska skriva om det här när det lugnat ned sig, säger hon.
Just nu är det allt annat än lugnt. I går evakuerade hon dottern, hundar och hästar. Sedan fick hon själv ett par timmars sömn på helspänn i huset.
– Dom lovade att åka runt och knacka dörr om läget blev akut, berättar hon.
Under natten försvann strömmen. När NSD pratar med henne på tisdag förmiddag satt hon i bilen för att ladda mobiltelefonen så att hon inte skulle bli helt avskuren från information, som är det hon efterlyser mest.
– Det är så dålig samordning. Den ena säger att vi snart ska evakueras, den andra säger att allt är lugnt.
Branden är cirka 10 kilometer från hennes hus. Vilket låter som ett betryggande avstånd. Men Lotta Gröning har sett brandens framfart och känner sig inte trygg.
– Man trodde sig kunna stoppa branden med hjälp av brandgator vid en stor sjö en bit härifrån. Men när elden nådde sjön så hoppade den över hela sjön och den är jättestor. I går spred sig branden med 30 meter per minut. I dag är det vindstilla men börjar det blåsa igen så verkar inte elden gå att stoppa.
Räddningstjänster från hela regionen är engagerade i släckningsarbetet men det räcker inte långt.
– Förr hjälpte ju försvaret till vid krissituationer som den här. Men nu har vi ju monterat ned försvaret. Och när vi skulle få hjälp med flygplan från Italien så strulade man till det så att planen inte fick lyfta, säger Lotta Gröning.
Mer imponerad är hon av de vanliga människornas hjälpsamhet.
– Det gjordes ett helt fantastiskt arbete i går med evekueringen av hästarna. Det finns jättemånga hästar i byarna här och folk körde i skytteltrafik med hästtransporter för att få hästarna från det farliga området.
Känslorna svallar för Lotta Gröning.
– Mest är jag förbannad, men det är klart att jag är rädd också, säger hon.