Utfrågad - av sig själv

Vi ska ställa frågor till dig utifrån dina egna punkter som du använder när du beskriver verklighetens folk. Vi börjar med skolan - hur ofta lämnade du dina barn till plugget?
- (skratt) Jag har ju levt ett pendlade liv och varit borta på veckorna, men jag har försökt lämna när jag kunnat. Nu är de ju så stora att de sköter sig själva.
Hur ofta hjälper du dina gamla föräldrar med gräsklippning eller snöskottning?
- Sällan. Min pappa är död, min mamma bor tjugo mil ifrån oss. Men visst oroar man sig för sina åldrande föräldrar, det gör nog alla som är mänskliga.
Behöver du någonsin oroa dig för hushållsekonomin, att pengarna inte ska räcka till räkningar till exempel?
- Nej, inte nu. Men det har inte alltid varit så. Det har funnits tider då jag också har oroat mig, så klart.
Hur går det på jobbet tycker du?
- Jättebra. Jag har oerhört kul och spännande jobb. Jag har en nyfikenhet i mig och nästan alla möten med människor ger mig något. Jag har haft förmånen att anställa de jag jobbar med också.
Inget som känns tungt tycker du?
-  Det som jag kan känna frustration över är att det är så långa processer. Om man tar ett beslut om att förbättra psykiatrin till exempel så tar det tid innan det syns i verksamheten. Det gäller tyvärr område efter område.
Jag tänker mer att opinionssiffrorna känns tunga?
- Jaså. Nej, det känns inte tungt. Det är vad som händer på valdagen som räknas. Nu har det ju kommit en ny Sifoundersökning där vi fick fem och en halv procent. Det är en bra start på en valrörelse, men det kommer att bli bättre.
Har du tid över för frun hemma i Bankeryd?
-  Ja, men alldeles för lite. Vi gillar att laga mat ihop och springer tillsammans. I somras målade vi huset på Öland.
Hur ser dina helger ut? Får du ihop dem?
- Varannan helg jobbar jag, på ett ungefär. Nu i valrörelsen är det jobb varje dag som gäller. Men annars är det ju ofta något som behövs fixas i hemmet. Någon kran som ska köpas och så.
Behöver du någonsin packa ihop lunchlåda från gårdagens middag?
-  Nej. Och i lägenheten lagar jag nästan aldrig mat på kvällarna, jag äter ute.
Allvarligt, hur rädd är du från ett till tio där tio är jätterädd, att ni ska åka ut ur riksdagen?
- Ett.
Och varför behövs Kristdemokraterna, mycket kort svar vill jag ha.
- För ett mänskligare Sverige, var det kort nog(skratt)?

Fotnot: Frågorna utgår från Hägglunds egen debattartikel från 2009 där han beskriver verklighetens folk.