Den kallas för "Hartijokimetoden", efter det första vatten som Nilivaaraborna ställde i ordning. Allt började när klubben bildades 1989.
– Vi ville göra någonting åt det dåliga fisket. Så vi frågade de äldre i byn om det funnits gott om öring i något vatten här omkring, berättar Kjell Nilsson.
Tipset blev Hartijoki, ett av flera biflöden till Ängesån. Ängesån tillhör Kalix älv-systemet, som rensats hårt på sten under flottningsepoken.
– Alla jokkar som är sju meter eller bredare har flottrensats.
Vid flottrensningen tog man bort sten och andra hinder, så att stockarna kunde flyta obehindrat. Samtidigt förstörde man lekområden för öringen, både den stationära och den havsvandrande.
– Vi gick ner i jokken och tittade hur det såg ut. Allt lekgrus hade tryckts ned. Det hade blivit som betong. Vilket innebär att öringen inte får ned rommen nog djupt och då blir leken misslyckad.
Eftersom medlemmarna i sportfiskeklubben inte visste hur de skulle bära sig åt för att återskapa lekbottnarna fick de prova sig fram.
– Vi gjorde fel i början när vi lade tillbaka stenarna. Det blev en bassäng som slammade igen. Ett annat fel vi gjorde var att vi gjorde lekbottnarna för små. De fungerade bara ett år. Gör man områdena i rätt storlek så sköter de sig själv med hjälp av öringen.
Tekniken i korthet är att man tar bort de grövre stenarna från lekbotten och luckrar sedan upp den. Sedan lägger man ännu ut riktigt stora stenar ovanför området och ser till att det blir rätt strömhastighet över botten.
– Vi har finjusterat i omgångar hur man ska styra strömmen. Det räcker med att man lägger stenarna tio centimeter för långt upp så fungerar det inte, säger Nilsson.
1994 fick sportfiskeklubben ett genombrott.
– När vi elfiskade i Hartijoki nedströms lekbottnarna så fick vi väldigt mycket småöring. Då kände vi att vi kommit på det.
Före restaureringen fanns det i snitt två öringar på ett område motsvarande tio gånger tio meter. Numera är siffran 100 öringar på ett lika stort område.
Sedan dess har Nilivaara sportfiskeklubb även restaurerat Vettasjoki, ett annat av Ängesåns biflöden, med bra resultat. I jokkarna råder totalt fiskeförbud, och öringfisket i Ängesån har fått en riktig uppryckning.
– Framför allt fisket på havsöring på vårarna har blivit bättre. I kombination med andra, skärpta fiskeregler, exempelvis tremeterförbudet till havs, så kommer det bli ännu större skillnad framöver, säger Kjell Nilsson.
Hartijokimetoden har spridits över landet som en av de bästa metoderna för att ställa i ordning förstörda strömmar.
– Vi har åkt runt och föreläst en del och haft besök av en representant från EU.
Numera är Kjells son Mikael Nilsson ordförande i fiskeklubben. Mikael driver även ett företag som är inriktat på att restaurera vattendrag.
Ett mörkt moln finns dock på himlen.
– Gällivare kommun har bytt recipient för reningsverket i Skaulo till Hartijoki, som är ett åtta gånger mindre vatten än det tidigare vattnet. Länsstyrelsen sa nej men det är överklagat och ärendet är inte färdigt. Det kommer märkas framöver och det är klart vi är oroliga att arbetet ska spolieras, säger Kjell Nilsson.