Nikkaluokta Sarri sticker ut när det gäller turistföretag i Norrbotten. Pandemin drabbade andra företag värre förra sommaren. I Nikkaluokta är det närheten till Kebnekaise som drar, så även i år.
– Vi har haft en ganska hektisk sommar. Vi har haft mycket vandrare, säger Anna Sarri.
Är det nästan som ett normalt år innan corona?
– Man kan nästan jämföra det, säger Sarri och fortsätter:
– Vi saknar många utländska vandrare. Det har minskat. Men det har fyllts på med desto fler svenska vandrare.
Anna Sarri säger att det går med blotta ögat att se att trycket är hårt. Gräsplättarna utanför receptionshuset är mer slitna än tidigare.
– Vi har kommit på att på grund av corona har trycket faktiskt ökat i Nikkaluokta och lederna här. Du ser kanske att det börjar lite slitet i markerna. Vårt problem nu är: hur ligger vi steget före och gör det bra så att det inte blir slitage? För det blir ett bekymmer och vi är snubblande nära ett slitagebekymmer.
Vandringsleden sköts av länsstyrelsen, men Sarri säger att området runt omkring receptionshuset behöver bli bättre.
– Här måste vi göra nåt för att leda folk att gå på vissa ställen så att det inte blir för slitet.
Gångarna måste bli bättre?
– Vi har inte de gångarna riktigt. Det kan bli bättre. Vi ska göra det bättre med hjälp av länsstyrelsen och kommunen.
Det finns två problem till som uppkommit i sommar: Skräphantering och parkering.
– Om vi ser nån del som har ökat är det att folk reser mycket med egen bil. Så vi har fått problem med parkering. Många väljer det säkra sättet och då blir det ett problem.
Skräphanteringen hänger ihop med många besökare och att systemet längs leden har ändrats.
– STF får inte längre bränna sitt skräp på fjället utan ber gästerna att bära hem det. Men hem för gästerna – är här, Abisko eller närmaste soptunna. Vi får ju berg av skräp.
Skulle du vilja ha det på något annat sätt?
– Nej, egentligen inte. Mitt sätt att tänka är att jag är född här i Nikkaluokta och är av samisk släkt. Våra förfäder har bott i de här markerna forever. Vi är rädda om de här platserna. Vi vill att folk ska vara rädda om de här platserna. Vi vill inte att det ska slitas ut. Folk är välkomna och vi vill bo kvar här. Men vi vill inte utveckla det här på bekostnad av naturen eller att renarna ska få det sämre.