Målet är att sjukhusen världen över, med hjälp av en 3D-skrivare, ska kunna skriva ut sin egen utrustning. Om allt går enligt plan kan gruppen ha framställt färdiga ritningar åt sjukhusen redan om fem veckor.
Deltagande i projektet är bland annat Stanford, Cornell och John Hopkins universitet i USA. Men även hundratals andra universitet, företag och bolag världen över. Samarbetet är indelat i fyra grupper, där Robert Renling huvudsakligen samarbetar med Stanford och Cornells Universitet.
Renling blev ursprungligen inbjuden till projektet av en före detta kollega.
– Det kändes helt bisarrt att jag skulle få vara med och arbeta tillsammans med forskare från alla dessa kända universitet, säger han.
Renling själv har sedan barnsben varit intresserad av datorer och maskiner. Redan som sexåring började han lära sig hur de fungerade.
Sedan dess har han studerat materialvetenskap och kinematik. För drygt fyra år sedan visade en kompis till Renling honom en 3D-skrivare och han fastnade för den direkt.
– Jag blev direkt intresserad och började läsa mer om dem och lärde mig själv till slut hur man använder dem, säger han.
Just friformsframställning, eller 3D-printing som det även kallas, är ett relativt nytt verktyg som idag används främst inom olika industrier för att tillverka prototyper. Men Renlings samarbetsgrupp använder sig av dessa skrivare för att tillverka medicinsk utrustning.
– Vi arbetar med att ta fram tyngre medicinsk utrustning som exempelvis respiratorer som sedan kan användas i vården, säger han.
3D-skrivare fungerar genom att bygga upp föremål ett lager i taget. Det är därför som dessa maskiner är väldigt flexibla sett till vad de kan tillverka.
Utrustningen tas fram genom att bygga ritningar som skrivaren kan följa. När den medicinska utrustningen sedan är utskriven måste den testas för att nå den medicintekniska standarden CE-märkning.
– Det är fantastiskt coolt att få delta, alla är så drivna med att se det här lyckas. Ändamålet är ju också att faktiskt hjälpa andra så det känns riktigt bra att få vara med, säger Robert Renling
Renling betonar även att projektet inte ute efter en ekonomisk vinst.
– Grundtanken är tillgänglighet, vi vill att så många som möjligt ska kunna dra nytta av det här arbetet, säger han.