Afghanen nuddar nästan vattnet med sina skor och pekar med sin utsträckta hand i en uppgiven gest ut mot det virvlande vattnet i Råneälven. För två och halv vecka sedan gick byns afghanska flyktingar glada tillsammans ner till stranden i Niemisel för att svalka sig i sommarvärmen. En av dem, trebarnspappan Gholamsakhi Heidari, ville bada och gick ner i älven men kom aldrig upp igen. När pappan skrek för sitt liv så valde Ahmed Soleymani som inte kan simma ändå försöka rädda honom.
– Jag såg ”Sakhi” när han simmade en bit ut. Vattnet nådde till midjan på honom. När han skrek på hjälp så kastade jag mig i vattnet och skulle hjälpa honom.
– Jag greppade hans hand för att försöka rädda honom men vattnet var jättedjupt och båda hamnade under vattenytan. Vi sveptes bort och det kändes som vi båda höll på att drunkna, säger Ahmed.
Männen befanns sig mitt ute i vattnet, eller 50 meter från stranden. Ahmed minns inget mer än att det var tre svenska unga människor som drog upp honom ur vattnet och räddade honom.
– Jag var tre dagar på sjukhus. Sedan fick jag åka hem till Niemisel igen, säger Ahmed Soleymani.
När han besökt stranden efter olyckan ser han hela tiden det hemska som utspelades i vattnet framför sina ögon.
– Nej, jag kommer aldrig mer att bada här, säger Ahmed.
Själv bearbetar han fortfarande olyckan. Han har tagit en kort paus från praktikjobbet hos husägaren där familjerna bor för att träffa NSD.
– Jag mår inte bra och har sagt att jag vill göra något fysiskt. Arbete hjälper till att skingra tankarna, säger Ahmed.
Förra veckan begravdes hans granne och vän ”Sakhi” på Gammelstads kyrkogård.
– Jag tycker byborna, inte minst grannarna i Niemisel visat värme och gett stöd på ett fint sätt efter olyckan. Mamman mår inte bra, men sociala i Luleå försöker stötta henne med barnen. Önskemålet är att få flytta till en släkting i Göteborg men det är Migrationsverket som måste i så fall godkänna en flytt, säger tolken Zia Haydari.
Polisen väntar i dag bara på obduktionsrapporten innan man kan avsluta drunkningsolyckan. Enligt P-O Andersson, förundersökningsledare vid polisen, är identiteten bekräftad på den förolyckade. Däremot skiljer sig händelseförloppet åt vid olyckan om man frågar flyktingarna eller polisen.
– Vi har bara fått uppgifterna från livräddarna. Det är i grunden en tragisk olycka oavsett vem som räddade vem när en person förlorar livet. I dag finns ingen brottsmisstanke eller anledning att tro att det kan röra sig om annat än drunkning, säger förundersökningsledaren P-O Andersson.
I dag sitter Luleå kommuns fritidsförvaltnings livboj uppspikad på ett träd vid stranden. Men det är inte förvaltningen som sett till att den kommit på plats.
– Nej, för vi ansvarar inte för stranden. Det var en mamma till en av grabbarna som räddade flyktingen från att drunkna som ringde och frågade om vi hade en boj. Kvinnan var själv till oss och hämtade den på förvaltningen. Sedan har de satt upp den själva, säger Jan Blomkvist, Luleå kommuns fritidsförvaltning.
Zia Haydari, tolk för de afghaniska flyktingarna, tycker det är bra att bojen är på plats.
– Folk flyr från krig men det finns även saker som kan vara farliga för dem i Sverige som vatten. Kan man inte simma ska man inte vara i vatten som är kraftigt strömmande. Frågan måste tas på allvar även om vi inte får vår vän tillbaka, säger Zia Haydari.