Från den lilla parkeringsplatsen kan man höra röster som samtalar lågt. Tar man sedan den lilla stigen som leder en uppför berget Snipen kan man se två bergsklättrare som förbereder sig. Anna Ellonen och Tuomas Koski besöker Niemisel och Snipen så ofta de kan.
– Det är åtta år sedan jag var hit den första gången. Då bodde jag i Rovaniemi och behövde inte resa så lång. Under en tid var det här som mitt andra hem, berättar Tuomas Koski. Bakom sig har han och sambon den 25 meter höga klippan som drar så många klättrare till Niemisel.
När Anna Ellonen börjar att klättra står Tuomas Koski där nere har säkerhetslinan i ett fast grepp. Samtidigt har de två hela tiden en kommunikation mellan sig. Samspelet mellan de två är mjukt och lyhört så i mångt och mycket klättrar de tillsammans även om den ena hela tiden har fast mark under fötterna.
– Det är till stor hjälp. När jag har valt en svår väg skulle det ta mycket längre tid för mig men nu får jag lite vägledning genom Tuomas, säger hon.
Samtidigt är det hon som gör jobbet.
– Den väg som funkar för en klättrare funkar kanske inte för en annan. Det kommer an på hur lång du är, hur stark du är och hur rörlig du är. Men Tuomas känner mig så hans råd är ofta väldigt bra, säger hon.
Och det ser verkligen vådligt ut när Anna ger sig upp längs bergssidan. Och hon erkänner att hon är rädd när hon befinner sig så högt upp. Likafullt längtar hon till varje ny klättring.
– Det är en utmaning. Man får tänka och verkligen anstränga sig till det yttersta. Och det är en skön känsla som kräver full koncentration, berättar hon.
Under en hel timme är hon uppe – och till sist når hon toppen.
– Det här är en speciell kväll för det här är första gången som jag lyckas med att ta mig ända upp till toppen. Det här berget bjuder på så många utmaningar. Och man finner alltid nya, säger hon.
– Man blir tillfredsställd och nöjd när man behärskar och klarar av något som känns skrämmande. Så är det i alla fall för mig. Och Snipen är verkligen en speciell plats, inflikar Tuomas.
Om man precis har varit och rest i till exempel norra Norge och upplevt de jättelika bergen där ser Snipen i Niemisel inte mycket ut för världen. Lika fullt är Niemisel ett namn som lockar väldigt många klättrare.
Och hade Snipen haft öron hade berget förmodligen sträckt sig ytterligare tio meter av allt beröm som de två finske klättrarna delar ut.
– Jag har klättrat på många platser runt om i världen. Det är kanske inte den bästa platsen men det är bland de fem bästa. I alla fall hos mig. Den här platsen är exceptionellt bra. Och det menar jag verkligen, säger han.
Det har gjort att de har återvänt till Niemisel och Snipen gång efter gång.
– När jag bodde i Rovaniemi åkte jag hit så ofta som jag bara kunde. Då var det här lite av mitt andra hem, fortsätter han.
De två bor i dag tillsammans i Åbo i södra Finland så de har kört många mil för att komma till Snipen. Men då de väl kommer så stannar de ofta i några dagar.
– Vi har ju vår lilla husbil. Och sedan finns ju en helt underbar plats vid Långforsen en bit härifrån. Där finns en bastu så vi avslutar ofta klättringen med att bada där, säger han.
Sedan blickar han upp mot den 25 meter höga klippan:
– Sommartid kan man klättra dygnet runt om man så vill. Bara en sådan sak.